Jul på menyn

En mysig julbok med en hel del sorg inbakat. Den är välskriven och mycket detaljrik att läsa kring jul eller egentlugen närsomhelst.

En fin handling med sorg. Älskar miljön och karaktärerna. En bok att läsa kring jul för äkta julstämning.

Handlingen är till viss del sorglig, men det tar aldrig över, utan den bjuder den också på hopp och framtidstro. Jag gillar karaktärerna och det är roligt att många karaktärer som var med i Kärlek på menyn är med även här i lite biroller.

Det här är en charmig berättelse som får mig att glömma omgivningen helt under några timmar. Byn Budbury med alla sina trevliga och udda karaktärer verkar vara en underbar plats att bo på.

Jul på menyn är en charmig och underhållande roman om kärlek, sorg och att hitta sin plats i livet!

Jul på menyn, ja andra boken om café Havsbris, vet man efter ca tre kapitel hur det ska sluta? Absolut men är den en underhållande resa fram tillslutet, ja det är det. Underbara personligheter, Debbie Johnson har ett oemotståndligt språk, beskrivningar av allt som gör att man ser alla dessa människor framför sig och känner sig som en del av samhället. Man måste ändå läsa till slut fast man vet slutet och dessutom slänga sig över även nästa del. Häng med, denna gång är det Zoe som efter sin bästa väns död kommer dit med väninnans dotter Martha som hon mer eller mindre ärvt. Omsluten av alla i Budbury tar livet en annan vändning och ja allt ordnar sig.

En fin men ändå sorglig bok. Hemskt att förlora sin mamma när man bara är 16 år gammal. Men fint att försöka hitta ett nytt ställe som inte påminner om allt det jobbiga

Det här är andra boken i serien om Café Havsbris, den första delen är Kärlek på menyn. Den här utspelar sig ett år efter att den första slutade och karaktärerna från den finns med i den här berättelsen också. Den går i precis samma mysiga anda, även om den innehåller lite jobbiga ämnen. Ett citat jag gillade lite extra var ”det finns ingenting som heter att läsa för mycket böcker”. Det är fint att få följa utvecklingen av alla karaktärer och Budbury verkar vara en jättemysig plats som verkligen får en att drömma sig bort medan man läser.

Det är inte så ofta som jag läser feelgoodromaner men när jag gör det så vill jag verkligen svepas med, få något av en lyckokänsla som är som en karamell man kan suga på länge. Den här boken lyckades inte riktigt nå upp till i alla fall mina krav. Jag tycker att handlingen är lite spretig, tillvaron lite kaotisk och sorglig och karaktärerna lite väl fantasifulla, nästan lite klichéartade. Det här är ingen bok som gör något direkt avtryck och jag kommer nog inte att läsa fler av denna författare.