Mitt liv som råtta

En bok en en flicka som anmäler och vittnar mot sina bröder som begått ett grovt brott, detta gör att hon blir utstött av familjen då man inte ska vittna mot familjen utan koden är att man sk vara lojal.

Lillasyster Violet Rue, endast 12år både hör ett samtal mellan hennes bröder och ser vad de gör. När hon sedan berättar om detta vänds familjens liv helt upp och ner. Hon blir utstött av sin familj.

Som litet barn tror Violet att hon snart ska komma att träffa sin kära mor, sin far och sin mest älskade syster Katie... men de förlåter inte en tjallande råtta så lätt.

Livet som sedan följer för Violet är kantat av utmaningar...

En bok som sticker ut och som jag kommer bära med mig, men lite väl långrandig. Vissa delar av boken tillför inte lika mkt som andra delar.
Läsvärd men inte en toppbok för mig 3/5

Sist ut av de Årets bok-nominerade blev Mitt liv som råtta för mig. Ska jag vara ärlig påbörjade jag den för ett tag sedan men fastnade inte riktigt och gav upp. Dock fastnade jag denna andra gång! Och blev förbannad. Och ledsen. Violet Rue Kerrigan är vår huvudperson och hon blir så utsatt, utnyttjad, förnedrad och förringad. Det handlar om hennes bröder som har mördat en svart pojke och om att hon, vilket titeln avslöjar, skvallrar på dem. Är en råtta. Hur påverkar detta henne? Hennes bröder? Resten av familjen och banden mellan alla medlemmar i denna familj? Trovärdigt och inkännande av Joyce Carol Oates och man bara måste imponeras av hennes digra hög med titlar hon ligger bakom genom åren!

Ännu en fantastisk bok av Joyce! Detta är en av de bästa böcker jag läst iår. Är blod starkare än vatten?

Etiskt dilemma

Violet Rue Kerrigan ställs som 12-åring inför ett svårt etiskt dilemma i denna bok av Joyce Carol Oates. Ska hon berätta för polisen att två av hennes bröder misshandlat en svart pojke till döds eller ska hon vara lojal med familjen och skydda dem? Ska hon tjalla (engelska: rat) eller ej?

Bokens titel, Mitt liv som råtta, avslöjar vad hon väljer. Ett val som får stora konsekvenser för Violet Rue och präglar henne under hennes uppväxt. Vi får följa henne från den ödesdigra händelsen fram till dess att hon är en ung kvinna.

Jag är en stor beundrar av Joyce Carol Oates och hennes författarskap. Denna bok tycker jag inte tillhör hennes allra bästa, men den är definitivt läsvärd. Det är ett viktigt ämne som JCO (åter) tar upp: hur svarta, kvinnor och t o m djur diskrimineras och behandlas illa. Jag har sett funderingar i andra inlägg, där det ifrågasätts att Violet Rue är med om så mycket destruktivt, att det inte skulle vara trovärdigt. Tyvärr tror jag att det definitivt är just trovärdigt! Att Violet Rues självbild och hennes levnadsomständigheter gör att hon, som så många andra, hamnar i dysfunktionella sammanhang. Hon ser sig själv som en ”råtta”, tar på sig skuld och fortsätter länge att hoppas på en försoning med familjen som vänt henne ryggen. Samtidigt finns det något livskraftigt i henne som gör att hon strävar vidare, t ex med sina studier, och inte ger upp.

Läs eller lyssna!

Vilken läsupplevelse detta var! Jag har inte läst något av Joyce Carol Oates tidigare, men hade hört mycket gott om just Mitt liv som råtta. Det enda negativa som jag har hört om boken från andra är att berättelsen hoppar både i tidsperspektiv och berättarperspektiv, men själv var detta inget som jag störde mig på.

Det är ju ingen lättsmält bok precis, men jag hade svårt att lägga ner den när jag väl börjat. Jag drogs snabbt in i denna mörka och tragiska berättelse om lilla Violet Rue, den älskade lilla flickan som blir utfryst av hela sin familj, flickan som ingen vuxen skyddar, flickan som bara väntar på att få bli älskad igen. Fast att jag vet att det är en fiktiv berättelse, känns den skrämmande verklig, då Oates känsla för språk och detaljer berör en på djupet.

En berättelse om rasism, övergrepp, utanförskap och någon slags förvriden familjelojalitet. Mitt liv som råtta är en av de starkaste läsupplevelser jag haft i år!

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates är för mig en av årets starkaste läsupplevelser.

Den handlar om Violet Rue som växer upp i en familj där man (oavsett vad) alltid håller varandra om ryggen. Violet Rue får höra sina bröder berätta om ett ohyggligt brott och hon berättar detta för en utomstående.

Hon, en 12-årig flicka, blir utesluten av familjen och tvingas bo hos en moster i en annan stad. Föräldrarna hör inte av sig till sin dotter, utan det är Violet Rue som står för kontaktsökandet.

Det händer fler tunga händelser i Violet Rues liv, och ibland måste jag ta en paus i läsandet för att andas. Hur kan en familj stöta ifrån sig en 12-åring som säger sanningen och hålla de som har begått ett grovt brott bakom ryggen?

Det här var ingen lättsmält bok direkt! Men gillade den skarpt! Ser i tidigare recensioner att en del hade svårt utifrån att boken hoppade i tidsperspektiv, men det var inget som störde mig. Faktiskt inget jag reflekterade över ens. Gillade sättet boken var skriven på och storyn var trovärdig!

En av de bästa böckerna jag har läst i år. Oates kan verkligen konsten att skriva helt fantastiska historier med levande personporträtt och ett träffsäkert och målande språk.

Tyckte mycket om den här boken. Jag har, som vissa andra nämnt, något svårt för hoppandet i tiden. Men tycker förövrigt att den är fin och läsvärd.
Den är nominerad till årets bok, men skulle inte säga att den är ÅRETS bästa bok. För min del.

Joyce Carol Oates är absolut en av mina go to författare. Jag vet att jag får en välskriven och högkvalitativ bok när jag väljer henne.
I Mitt liv som råtta möter vi Violet Rue som hör sina bröder prata om ett begånget brott.Ett rasistiskt brott mot en svart klasskamrat. Boken har en hoppande tidslinje vilket kan vara jobbigt för en del men jag tycker att storyn håller ihop.
Att följa Violets Rues resa från älskad minsting till utstött och ensam är en av årets bösta läsupplevelse

En bok om att hålla ihop eller inte inom familjen. Var går gränsen? Om svek. Om kärlek. Att känna sig utanför.
Violet är yngsta syskonet och en dag hör hon sina bröder prata om ett hemskt brott de begått. Hur agerar man då som lillasyster? Berätta eller inte?
Jag upplever språket lite knaggligt. Det flyter inte för mig och gör att jag inte riktigt kommer in känslomässigt i boken. Annars en bra story.

Tack så mycket HarperCollins Nordic för recex!

Mitt liv som råtta handlar om Violet Rue som råkar höra sina bröder prata om ett fruktansvärt brott det begått så måste hon välja mellan sin familj eller att brottet ska bli löst. Och detta beslut kommer att tvinga henne att upptäcka vem hon själv är och vilken plats hon har i samhället.

Jag ville så gärna älska denna bok. Baksidetexten var så fruktansvärt spännande för mig. Men den föll lite. Jag visste inte när jag gick in i denna att det både skulle vara skrivet i tredje person samt du-form blandat, vilket inte alls fungerade för mig och skapade enbart förvirring. Därefter visste jag inte alls att denna bok hoppar extremt i tiden och har ingen direkt tidslinje, i alla fall inte den första delen av boken.

Men sedan, efter halvvägs, så kommer den ikapp snabbt. Den behandlar ämnen som utanförskap, feminism, rasism, diskriminering och det är vissa stunder jag bara vill kasta iväg boken för att personerna i den är så skrämmande och jag blir så arg. Det är spännande hur jag kunde vara så förvirrad i början av boken och undra vad som egentligen kommer att ske, till att tillslut förstå innebörden av den första delen och varför den utgjorde en sådan stor del som den gör.

Jag skulle starkt rekommendera denna om du vill ha en bok som bygger på och på, för att sedan avsluta väldigt bra! Jag kommer definitivt läsa mer böcker av denna författare, då jag förhoppningsvis är mer beredd på hennes unika sätt att hoppa mellan olika tidslinjer och om det är tredje person eller du-form.