Vedersakarens död

"Min fiende jag ska kalla honom B. klev in i mitt liv, jag minns, det har väl gått ungefär tjugo år sedan dess. På den tiden hade jag bara en oklar uppfattning om vad det innebar att vara fiender, och visste än mindre vad det innebar att ha en fiende." "Vedersakarens död" är skriven som en dagbok där berättaren är anonym och inte avslöjar mycket om sig själv. Vi får veta att hans tillvaro förändrades dramatiskt då han i tioårsåldern plötsligt inte längre fick vara med i skolkamraternas lekar. Några år senare nekades han arbete på grund av sitt ursprung. En tid därefter fick han höra hur några ungdomar skröt om en attack mot den judiska begravningsplatsen. Att B. är identisk med Hitler står klart. Men det faktum att hans namn aldrig nämns, och att inte heller ord som nazism, judisk eller Tyskland förekommer, gör det här till en tidlös berättelse som kan appliceras även på händelser i vår egen tid.   Röster om boken: "Både Vedersakarens död och Komedi i moll är mästerverk och Hans Keilson är ett geni." New York Times Book Review "Ett berättande som för tankarna till Camus existentiella djup samt Kafkas och Becketts absurdism." Kirkus Reviews "Keilsons verk är lika starkt i dag som det var för femtio år sedan." Publishers Weekly "Du har aldrig tidigare läst om 2:a världskriget som i Vedersakarens död." Bloggen Kring Böcker "En mycket gripande roman." Gert-Ove Fridlund, BTJ-häfte 4/17