Syndätarens dotter
The Sin Eater's Daughter
Bok av Melinda Salisbury
Låt dig sugas in i en mörk, häpnadsväckande och förförisk debutroman! En historia full av oväntade vändningar. En fantasyskildring som kommer att förändra hela din definition av vad en YA-bok kan vara.
Twylla bor i slottet och är förlovad med prinsen, men hon är inte en vanlig del av hovet. Twylla är drottningens bödel.
Som drottningens utvalda kan enbart Twylla dricka ett gift som blandas med hennes blod. Hennes beröring dödar.
Vem vågar vara nära en sådan person? Twylla är isolerad och saknar sin familj. Hon avskyr att tvingas avrätta människor, men hur ska hon kunna slippa ifrån sin påtvingade roll?
Men när hon får en ny vakt förändras allt. Lief är olik alla hon tidigare träffat. Han ser igenom hennes fasad och vill komma nära.
Men att komma nära Twylla är farligt. Och hon är redan bortlovad. Drottningens ögon iakttar ständigt allt som Twylla gör. Och hon har hemliga planer som hotar både Twyllas och hela rikets framtid ...
Melinda Salisburys målande debut har blivit nominerad till en stor mängd litterära priser i England och det finns planer på att göra en tv-serie av hennes mörka och fascinerande värld. Syndätarens dotter är första delen i trilogin Kampen om Lormere.
Melinda Salisburys målande debut har blivit nominerad till en stor mängd litterära priser i England och det finns planer på att göra en tv-serie av hennes mörka och fascinerande värld. Syndätarens dotter är första delen i trilogin Kampen om Lormere.
Först vill jag bara påtala vilken trevlig titel det på boken! Den väcker nyfikenhet. Den talat om för mig att läsningen nog kommer att vara av det mörkare slaget. Vem vill inte veta mer om någon som kan äta synder? Jag tyckte om boken, den var lättläst, den innehöll intressanta och spännande vändningar. Huvudkaraktären har jag sett beskrivas i en del recensioner som en besvikelse. Att hon var mesig. Men jag kan verkligen uppskatta att hon i sin roll inte är en superkvinna. Hon är inte som särlingen Katsa i serien om De Utvalda av Kristin Cashore som är en tuff mördarmaskin, som på liknande sätt som Twylla fått den otacksamma uppgiften att mörda på beställning. Twylla känns rätt jordnära och mänsklig i sina val och sitt sätt att agera. Det som dock stör mig – och vad är det att störa sig på egentligen? – är det faktum att hennes kärleksintresse heter Lief. Min hjärna vill bara kasta om det till Leif. Och Leif är inte det mest spännande namnet (förlåt alla Leifs där ute!) på en het och vänlig vakt som förför den unga kvinnan som ingen annan vågar närma sig. Nåja. Om man bortser från detta så uppskattade jag läsningen. Jag drogs snabbt in i den, uppskattade språket och världsbygget, och det som ska vara romantiskt och hett är det på en lagom nivå.
Syndätarens dotter får 3,5 stjärnor av mig. En trevlig ungdomsroman och jag kommer att läsa de andra två delarna när dessa kommer ut på svenska.
Först vill jag bara påtala vilken trevlig titel det på boken! Den väcker nyfikenhet. Den talat om för mig att läsningen nog kommer att vara av det mörkare slaget. Vem vill inte veta mer om någon som kan äta synder? Jag tyckte om boken, den var lättläst, den innehöll intressanta och spännande vändningar. Huvudkaraktären har jag sett beskrivas i en del recensioner som en besvikelse. Att hon var mesig. Men jag kan verkligen uppskatta att hon i sin roll inte är en superkvinna. Hon är inte som särlingen Katsa i serien om De Utvalda av Kristin Cashore som är en tuff mördarmaskin, som på liknande sätt som Twylla fått den otacksamma uppgiften att mörda på beställning. Twylla känns rätt jordnära och mänsklig i sina val och sitt sätt att agera. Det som dock stör mig – och vad är det att störa sig på egentligen? – är det faktum att hennes kärleksintresse heter Lief. Min hjärna vill bara kasta om det till Leif. Och Leif är inte det mest spännande namnet (förlåt alla Leifs där ute!) på en het och vänlig vakt som förför den unga kvinnan som ingen annan vågar närma sig. Nåja. Om man bortser från detta så uppskattade jag läsningen. Jag drogs snabbt in i den, uppskattade språket och världsbygget, och det som ska vara romantiskt och hett är det på en lagom nivå.
Syndätarens dotter får 3,5 stjärnor av mig. En trevlig ungdomsroman och jag kommer att läsa de andra två delarna när dessa kommer ut på svenska.