Klassisk fantasy om pojken Garion som växer upp på en bondgård, men som snart måste ge sig av med sin faster Polgara. Det finns en profetia om honom och han måste, tillsammans med ett gäng karlar från olika länder, ge sig av för att hitta en sten som guden Aldur har skapat.
En väldigt bra bok, bra historia, bra karaktärer och bra inslag av magi utan att det blir överdrivet.
Rekommenderas för den som gillar fantasy
Stenens väktare handlar om pojken Garion som följer med sin moster Pol och och ”Mister Wolf” på en resa för att finna en helig sten. Garion upptäcker snart att hans vänner är inte vilka de verkar, men framförallt att han själv inte är den han trott.
Klassisk och lättläst fantasy med mycket dialog. Många teman och idéer återkommer i andra böcker. Den liknar t.ex. serien Wheel of Time, då båda serierna innehåller liknande karaktärer, händelseförlopp och världsuppbyggnad.
Kritik mot boken är att den är förutsägbar, då det flera gånger ges hintar om vad som kommer hända genom t.ex. profetior. Man får heller inte veta så mycket om Garion tankar och åsikter genom inre dialoger, vilket minskat intresset för hans berättelse.
Över lag bra bok och jag kommer fortsätta läsa serien.
Klassisk och lättläst fantasy med mycket dialog. Många teman och idéer återkommer i andra böcker. Den liknar t.ex. serien Wheel of Time, då båda serierna innehåller liknande karaktärer, händelseförlopp och världsuppbyggnad.
Kritik mot boken är att den är förutsägbar, då det flera gånger ges hintar om vad som kommer hända genom t.ex. profetior. Man får heller inte veta så mycket om Garion tankar och åsikter genom inre dialoger, vilket minskat intresset för hans berättelse.
Över lag bra bok och jag kommer fortsätta läsa serien.
Det här är första delen av fem i en fantasyserie (som egentligen fortsätter med ytterligare fem böcker, så kanske kan man säga att det är första delen av tio). Klassisk fantasy som passar barn från cirka tio år och uppåt, men även vuxna. Det är äventyr, oförglömliga karaktärer, en profetia, ondska, vänskap och kärlek.
Jag blev helt uppslukad av böckerna när jag läste dem första gången som tonåring, men nu som vuxen kan jag känna mig kritisk till att det, precis som i mycket fantasy, är ett gäng killar/karlar som ger sig ut för att slåss och att enda kvinnan i sällskapet (de blir dock fler efter hand) förstås är den som har hand om maten. Men man får se boken som ett barn av sin tid.
Jag blev helt uppslukad av böckerna när jag läste dem första gången som tonåring, men nu som vuxen kan jag känna mig kritisk till att det, precis som i mycket fantasy, är ett gäng killar/karlar som ger sig ut för att slåss och att enda kvinnan i sällskapet (de blir dock fler efter hand) förstås är den som har hand om maten. Men man får se boken som ett barn av sin tid.