Dagböcker och anteckningar 1950-1962

Sylvia Plath, amerikansk författare och poet, var endast trettio år gammal då hon tog sitt liv 1963. Hon blev en symbol för kvinnans kamp för självständighet och frihet under 60- och 70-talen och romanen Glaskupan (1963, översatt 1974) och den postuma diktsamlingen Ariel (utkom 1965) kom att få stor betydelse för många generationers kvinnor. Sylvia Plath var en intelligent och väluppfostrad medelklassflicka från Boston. Förhållandet till pappan var kluvet - han dog när hon var endast tio år och detta kunde hon aldrig förlåta honom. Det var i Cambridge, där hon studerade på stipendium, som hon lärde känna syskonsjälen Ted Hughes - även han författare i vardande. De stöttade varandra i diktandet och försökte få sina litterära alster publicerade. Allt verkade på ytan perfekt - de gifte sig, reste och arbetade tillsammans, fick så småningom två barn och slog sig ned på en enslig gård i Devon. Men skenet var bedrägligt - äktenskapet var ohållbart. Ted hade inlett en relation med en annan kvinna som fött hans barn. Ted flyttade och Sylvia skaffade en lägenhet i London. Det var där som hon 1963, endast trettio år gammal, begick självmord. För första gången publiceras nu alla Sylvia Plaths bevarade brev och dagböcker, även de som varit i Ted Hughes ägo fram till hans död 1998. I dagböckerna möter läsaren en ung kvinna som både känner livsglädje och dödslängtan. Hon funderar över livet, kärlek och döden. Hon konstaterar klarsynt att villkoren för män och kvinnor är mycket olika. Pojkar får spela ut sin sexualitet medan flickor ska hålla på sig. Hon vet att hon vill skriva och bli författare men tvivlar på sin egen begåvning. Periodvis lider hon av svåra depressioner och redan 1953 försökte hon ta sitt liv.