Det tysta huset
The Silent House
Bok av Orhan Pamuk
Det tysta huset utspelar sig i Turkiet i slutet av 70-talet. De sex huvudpersonerna för oss genom monologer in i berättelsen. I ett gammalt hur bor den 90-åriga änkan Fatma med sin ende tjänare Recep, en dvärg i femtioårsåldern. PÅ sommaren kommer de tre barnbarnen från Istanbul, deras föräldrar är båda döda. Det är gymnasten Metin som drömmer om att emigrera till Amerika, det är den vänsterradikala studentskan Nilgün och slutligen den äldste, Faruk, en lätt alkoholiserad historiker med ett misslyckat äktenskap bakom sig.
Den sjätte berättaren är tjänaren Receps brorson Hasan. Recep och hans bror är utomäktenskapliga söner till Fatmas sedan länge döde man Sêlahattin i en förbindelse med en tjänstekvinna. Detta är en noga bevarad hemlighet endast känd av Fatma och de två bröderna.
Romanen liknar ett antikt drama där händelser för mer än 50 år sedan - när Fatma och Sêlahattin var unga - kastar skuggor in i nutiden och får ödesdigra konsekvenser.
Här får vi följa 6 olika huvudpersoner (som alla har varsin berättarröst i boken) i Turkiet under senare delen av 70-talet. I ett stort hus bor Fatma en äldre änka, tillsammans med Recep, den ene av hennes döde mans utomäktenskaplige söner. Recep är Fatmas ”hemhjälp”, han är född kortväxt och Fatma och han kommer egentligen inte särskilt väl överrens. Receps brorson Hasan är en upprorisk och fascistisk man som tillbringar mycket tid åt att pressa människor på pengar och att skriva fascistiska meddelanden på nätterna. Hasan är hemligt förälskad i sin barndomskamrat, den revolutionära Nilgün, som är ett av 3 av Fatmas barnbarn. Hon och hennes bröder, den alkoholiserade och överviktige historikern Faruk samt Metin, som studerar och drömmer om att flytta till Amerika, besöker sin farmor under sommaren och det är här som huvudhandlingen utspelar sig. Boken är skriven 1983 och Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur 2006.
Jag stör mig litet på hur Pamuk blandar tempus i samma mening och ibland gör det att jag stannar upp och läser samma mening flera gånger för att se om jag sett rätt. Det här är relativt lågmäld bok. Välskriven, bitvis litet långtråkig, men jag tycker ändå att den är läsvärd och intressant. Att de olika kapitlen hela tiden ”hoppar” mellan berättarjagen gör ändå att mitt intresse att läsa vidare inte avtar. De olika personerna är så olika, men har ändå ganska mycket gemensamt, vilket Pamuk fångat väl i sitt berättande. Boken har något litet sorgset över sig.
Jag stör mig litet på hur Pamuk blandar tempus i samma mening och ibland gör det att jag stannar upp och läser samma mening flera gånger för att se om jag sett rätt. Det här är relativt lågmäld bok. Välskriven, bitvis litet långtråkig, men jag tycker ändå att den är läsvärd och intressant. Att de olika kapitlen hela tiden ”hoppar” mellan berättarjagen gör ändå att mitt intresse att läsa vidare inte avtar. De olika personerna är så olika, men har ändå ganska mycket gemensamt, vilket Pamuk fångat väl i sitt berättande. Boken har något litet sorgset över sig.