En essä om kultur

Vad är kultur? En elegant och förfinad livsstil, Strindberg och Gunnar Ekelöf, att tro på Gud eller Allah? Det är ett svårfångat begrepp, mångtydigt och mättat med symboler. Länge krestade den kritiska kulturanalysen kring förhållandet mellan kultur och social struktur och mellan kultur och natur. På senare tid är det etniska konflikter, kön, massmedier och populärkultur som kommit att stå i centrum för intresset. Senkapitalismens dynamik och "kampen mellan civilisationerna" har fört med sig ett helt nytt stämningsläge: det kulturella framstår allt mindre som väktare av frihet och individuell autencitet och allt mer som ett hot mot mänskliga rättigheter och identitet och som terrorns orsak. Där man för inte så länge sedan hälsade det mångkulturella som en väg mot förbrödring härskar nu ångest inför aggression, främlingskap och rotlöshet. Och där det för inte så länge sedan var den rastlösa, hybridartade och flexibla människan som representerade framtiden, är det nu ordning, trygghet och bundenhet som gäller. Kultursfären uppfattas inte längre som en plats för frigörelse, utan som ansvarig för ett tillstånd av utsatthet och oro. Det är denna övergång från bejakelse till skepsis som står i centrum för Terry Eagletons essä. Samtidigt gör han upp med två komplementära ensidigheter: å ena sidan den västliga kulturens universalism, som i marknadsekonomins, liberalismens och självförverkligandets gestalt har anträtt sitt segertåg genom världen, och å den andra tribalismens och subkulturernas partikularism, som mot det universellas herravälde sätter sina regionala särdrag, sin religion, sina seder och sin livsform.