Överlevarna : tre unga mödrar och deras otroliga historia om mod och överlevnad
Born survivors : [three young mothers and their extraordinary story of courage, defiance and survival]
Bok av Wendy Holden
När de tre kvinnorna kom till Auschwitz var de alla gravida. Fortfarande omedvetna om varandras existens förflyttades de så småningom i krigets slutskede till det österrikiska förintelselägret Mauthausen. En resa som tog 17 dagar.
En av kvinnorna födde sitt barn strax före resan, den andra födde under resan och den tredje födde precis när hon nått Mauthausens grindar. Tack vare sina medfångar och vänliga människor i byarna och städerna de passerat på vägen dit och trots extrem undernäring hade kvinnorna mirakulöst klarat sig. Och det mest fantastiska av allt: deras barn överlevde.
Tre av barnen deltog i ceremonin som högtidlighöll den 65-åriga minnesdagen av befrielsen i Mauthausen. Utan att veta om det bar de på samma historia och det är här de träffas för första gången. Överlevarna är en berättelse om ofattbar grymhet, men också om mod, kärlek och medmänsklighet.
En bok som är tung läsning, en bok som ibland måste läggas åt sidan för att smälta och verkligen ta in det jag precis läst.Jag har läst en hel del litteratur som handlar om grymheter som nazismen gjorde sig skyldiga till och jag har sett filmer,både dokumentärer och spelfilmer.Trots det är det något som verkligen griper tag i mig i denna bok.
Boken handlar om tre unga kvinnor,på väg in i livet och första förälskelsens ljuvhet.Det är tre kvinnor som växt upp i ljusa,trygga och kärleksfulla miljöer.De växte upp i ganska stora,bullriga och levnadsglada familjer.
Bokens huvudpersoner är Priska, Rachel och Anka.De träffar inte varandra men alla är de på väg mot umbärande,lidande,sorg och nattsvart skräck.När kriget bryter ut lever de ett gott liv,de är nygifta och har en osviktlig framtidstro.Deras liv faller i spillror,de förs till olika getton och därifrån till Theresienstadt,Lodz,Auschwits-Birkenau för att slutligen hamna i Mathausen.Det som är gemensamt för kvinnorna är att de trots umbäranden blivit gravida och deras barn föds i Mathausen.Kvinnorna har lyckats behålla sina barn i sina kroppar genom allt umbärande ,svält ,sjukdomar och extrema väderförhållanden.Mellan 12-29e april föds deras barn.Inget barn väger över 1,4 kg och mödrarnas egen vikt låg omkring 30 kg.
Kriget lider mot slutet och Mathausen befrias av amerikanska Thunderboltdivisionen.De får medicinsk hjälp att återhämta sig,de får mat och kläder och de möter ett mänskligt beteende som först är svårt att ta in efter att under lång tid ha behandlats fruktansvärt,de var ett nummer och ingenting värda.
Vissa vänskapsband knyts som består livet ut,de skingras över världen men deras barn får av en slump kontakt med varandra då Thunderboltdivisionen har ett jubileum.De möts och de tre barnen finner ett syskonband .
Detta är en bok om överlevnad och tanken slår mig flera gånger att hur mycket kan en människa klara? Dessa tre kvinnor som överlevde förintelsen och dessutom genomgick graviditer,födde sina barn och lyckades hålla dom vid liv visar på en otrolig styrka .
En viktig bok som vittnar om de grymheter som aldrig får glömmas.En bok som har hela känsloregistret men som också inger hopp för om vänskap kan spira på ställen som var uppbyggda för död och förintelse då finns det hopp om att det goda segrar!
Läs den och hylla dessa tre kvinnor som överlevde mot alla odds,läs den så att de inte gick igenom umbäranden förgäves.
Boken handlar om tre unga kvinnor,på väg in i livet och första förälskelsens ljuvhet.Det är tre kvinnor som växt upp i ljusa,trygga och kärleksfulla miljöer.De växte upp i ganska stora,bullriga och levnadsglada familjer.
Bokens huvudpersoner är Priska, Rachel och Anka.De träffar inte varandra men alla är de på väg mot umbärande,lidande,sorg och nattsvart skräck.När kriget bryter ut lever de ett gott liv,de är nygifta och har en osviktlig framtidstro.Deras liv faller i spillror,de förs till olika getton och därifrån till Theresienstadt,Lodz,Auschwits-Birkenau för att slutligen hamna i Mathausen.Det som är gemensamt för kvinnorna är att de trots umbäranden blivit gravida och deras barn föds i Mathausen.Kvinnorna har lyckats behålla sina barn i sina kroppar genom allt umbärande ,svält ,sjukdomar och extrema väderförhållanden.Mellan 12-29e april föds deras barn.Inget barn väger över 1,4 kg och mödrarnas egen vikt låg omkring 30 kg.
Kriget lider mot slutet och Mathausen befrias av amerikanska Thunderboltdivisionen.De får medicinsk hjälp att återhämta sig,de får mat och kläder och de möter ett mänskligt beteende som först är svårt att ta in efter att under lång tid ha behandlats fruktansvärt,de var ett nummer och ingenting värda.
Vissa vänskapsband knyts som består livet ut,de skingras över världen men deras barn får av en slump kontakt med varandra då Thunderboltdivisionen har ett jubileum.De möts och de tre barnen finner ett syskonband .
Detta är en bok om överlevnad och tanken slår mig flera gånger att hur mycket kan en människa klara? Dessa tre kvinnor som överlevde förintelsen och dessutom genomgick graviditer,födde sina barn och lyckades hålla dom vid liv visar på en otrolig styrka .
En viktig bok som vittnar om de grymheter som aldrig får glömmas.En bok som har hela känsloregistret men som också inger hopp för om vänskap kan spira på ställen som var uppbyggda för död och förintelse då finns det hopp om att det goda segrar!
Läs den och hylla dessa tre kvinnor som överlevde mot alla odds,läs den så att de inte gick igenom umbäranden förgäves.