När allt är över

Makarna Max och Pip har allt det alla drömmer om. Deras liv blir komplett när de får sonen Dylan. När Dylan är 2 år gammal upptäcker man att han har en allvarlig tumörsjukdom i hjärnan och den har påverkat honom på så sätt att Dylan blivit funktionsnedsatt och kan inte gå, röra sig eller prata. När läkaren talar om för föräldrarna att det finns inte mer att göra och att föräldrarna borde förbereda sig för palliativ vård förändras allt. Max som vill kämpa till varje pris kräver en behandling som finns i USA och kräver en second opinion. Pip som vill acceptera den palliativa vården för att hon tycker att Dylan lidit tillräckligt. Mac och Pip måste komma överens och gör de inte det blir det rättegång där Dylans öde kommer att avgöras. Efter rättegången får vi följa Max och Pips liv utifrån om rätten valde behandling i USA och utifrån den palliativa vården.

Det är en smärtsam läsning om än väldigt gripande. Jag har under flera gånger gråtit en skvätt. Boken är välgjord och bra skriven. Dock tycker jag att delen efter rättegången är intressant men något för lång och seg. Tror att boken hade vunnit på att den andra delen efter rättegången skulle kortats ner! Boken tycker jag skulle vara passande till en bokcirkel eftersom den väcker många tankar och funderingar hos läsaren. Läs den!!!

Så gripande och hemskt att läsa. Familjen "splittras" när barnets svåra sjukdom gör att de måste ta ett livsavgörande beslut.

Denna bok skiljer sig markant från Clare Macintosh tidigare böcker, denna är till viss del inspirerad av hennes egna erfarenheter och det märks. Det är en mycket sorglig, stark men viktig bok. Den handlar om ett par föräldrar med en mycket sjuk 3-årig son, som har en obotlig form av cancer, en snabbväxande hjärntumör. De är helt oense om hur de ska fortsätta vården och då måste beslutet tas av en domstol, pallitativ vård eller ytterligare smärtsamma behandlingar.
Andra halvan av boken skildrar två olika scenarier, att domstolen har beslutat efter den ena eller andra förälderns vilja. Men naturligtvis vill föräldrarna inte alls fatta det här beslutet, de älskar sitt barn oerhört mycket och vill bara barnets bästa.
Man måste koncentrera sig att hålla koll på vilken version man läser i andra delen av boken, men det är ett mycket effektivt sätt att berätta denna omöjliga historia på. För det finns knappast något rätt eller fel, sett varken från barnets eller föräldrarnas synvinkel. Det är starkt och drabbande och alldeles omöjligt att sätta sig in i föräldrarnas situation. Skrämmande men viktig läsning.

3,5/4
Romanen "När allt är över" är baserad på författaren Clare Mackintoshs egna erfarenheter av att tvingas att göra ett val ingen förälder någonsin borde behöva göra. 2006 födde hon tvillingar 12 veckor för tidigt och efter ett tag stod det klart att en av hennes söner antagligen aldrig skulle få ett fullvärdigt liv. Sjukhuset behövde veta om de skulle rädda det lilla av honom som fanns att rädda eller låta honom dö.

"När allt är över" handlar om vad som händer när en mor och en far, i boken heter de Pip och Max, ställs inför detta omöjliga val och inte kommer fram till samma slutsats. Efter halva boken får vi följa paret, och deras läkare, både när deras son tillåts att dö och när han får behandling och lever vidare ett tag till.

När jag läste boken hade jag ingen aning om att författaren genomgått samma, fruktansvärda situation som de karaktärer hon skriver om, jag trodde bara att hon gjort väldigt noggrann research. För det märks att hon vet vad hon snackar om, både på det tekniska planet med sjukhustermer och rutiner men framförallt på ett känslomässigt plan. Pip och Max är båda lätta att tycka om, känna med och förstå. Det är också under första delen av boken jag berörs allra mest och har gråten i halsen nästan konstant.

Så fort ödena delas och man får följa å ena sidan Pip i det öde hon valt, å andra sidan Max som valt det andra alternativet slussas jag in i en annan känslomässig kanal. Andra delen av boken spelar mindre på pathos och mer på nyfikenhet. Där undersöker hon vad som händer med den förälder som fått sin vilja igenom och den förälder som tvingas leva med ett beslut de försökt kämpa emot. Håller kärleken hela vägen?

Hade boken fortsatt på samma spår som första halvan hade den nog varit en fullpoängare. Jag tycker fortfarande mycket om den, och kanske behövde författaren skriva som hon gjorde för sin egen skull, för att få ett avslut och försonas med sitt beslut. Men fokus vändes från pojken till föräldrarna efter hans död tog tyvärr lite udden av min upplevelse. Därmed inte sagt att det aldrig ryckte till i tårkanalerna även i andra delen :-)

❥ Recension

Det tog tid för mig att läsa den här boken pga det tunga ämnet och att den är så trovärdigt och inlevelserikt skriven. Föräldrarnas maktlöshet skriker från sidorna och författaren har fått till en otroligt smärtsam, berörande och tänkvärd bok. 

Boken är skriven på ett sätt som blir lite rörigt. Först före-delen från tre olika perspektiv - läkaren, mamman och pappan och sen efter-delen med två alternativa utgångar för berättelsen. Detta gav mig lite blandade känslor. Dels intressant hur deras liv ser ut vid de två olika scenariona men samtidigt tappade jag flytet och känslan lite när det hoppade runt. När jag måste tänka för mycket på vilket år och vems perspektiv jag läser så stör det flytet när jag läser. Tror boken hade vunnit på ett annat upplägg. Samtidigt tycker jag om den och rekommenderar! Första halvan är riktigt bra!

Boken får 🩺🩺🩺 av 5.

Intressant men "tung" bok, som alla andra, där vi har "småfolket" med, som är sjuka Och man som förälder VET att man skulle göra vad som helst för att barnet ska bli friskt.
Vi är med från mitten mot slutet, för att därefter se hur saker kunde ha varit, OM BARA... Hur ser man på saker i livets tunga stunde, hur långt är man beredd att gå för sitt barn eller ibland sig själv. Gör vi alltid det bästa valen i alla lägen? Kan vi bli själviska eller är våra småälsklingar livets mitt i våra liv? Mycket intressant o oväntat slut...Rekommenderas!!

När allt är över är en sorglig berättelse om ett par vars lille son drabbas av obotlig cancer. I vartannat kapitel får vi följa båda föräldrarnas versioner. Berättelsen är fiktiv men författaren och hennes man har själv varit i samma sits där de tvingats ta ett omöjligt beslut om att hålla sin sjuke son vid liv eller ta bort den livsuppehållande utrustningen och låta honom dö. Varje förälders absoluta mardröm att tvingats till ett sånt beslut. Den här berättelsen måste ha varit ohyggligt jobbig att skriva för författaren. Det är en berättelse som känns så äkta och det går att känna föräldrarnas vanmakt och sorg genom sidorna. Det är nog nästan omöjligt att skriva det med sån känsla och så verkligt utan att ha upplevt något liknande själv. Första halvan av boken är riktigt bra men sen när vi hamnar på delen efter blir den lite rörig. Då hoppar det snabbt både mellan föräldrarna och olika tider så det är lite svårt att hänga med. Flera gånger får jag gå tillbaka i kapitlet och kolla vilken tidsperiod och vilken förälders version jag läser. Boken är lite som Sliding Doors-filmen med olika versioner av samma berättelse och jag gillar den ena betydligt mer än den andra. När allt är över väcker massa känslor och tankar hos mig och min första instinkt blir att krama på sonen lite extra!