En katts resedagbok

Nana förstår inte riktigt varför husse Satoru stoppar in honom i sin grå skåpbil och tar med honom på en resa över hela Japan för att besöka gamla vänner, men eftersom han trivs väldigt väl med husse och faktiskt älskar att åka bil så följer han med utan protester.
Till slut förstår Nana och då bestämmer han sig för att alltid vara vid husses sida. Han är ju husses katt.
En otroligt charmig och rörande berättelsen om kärleken mellan katt och människa, om livet, om små under i vardagen och även om sorg.

Finstämd berättelse om katten Nana som tillsammans med sin husse Satoru reser runt i Japan och träffar Satorus gamla vänner.

Syftet med resan är länge oklart för Nana, men när det väl uppdagas vill han bara att resan ska ta slut så att de kan vända hem tillsammans.

Jag är ingen kattmänniska, men efter att ha läst boken skulle till och med jag kunna tänka mig att skaffa katt.
Hiro Arikawa skriver så fint om kärleken mellan människan och dess bästa vänner; katten och hunden, men också om den fina vänskapen människor emellan. Alla de små vardagliga händelserna som kan tyckas små, men som kan komma att betyda så mycket för en annan person resten av livet.

Uppskattar de avskalade miljöerna, det är människorna och djuren som är det viktigaste i berättelsen. Ler åt kattens tankar och perspektiv, det ger boken en varm humor.

Det var länge sedan jag grät när jag läste, men nu kom tårarna. Lättläst bok, men den kommer att finnas kvar i mig länge. Jag vet redan nu att jag kommer att läsa om den.

Alldeles underbar, unik och fängslande berättelse där katten Nana beskriver sin resa tillsammans med husse Satoru. Medan det udda paret reser runt i en silvergrå skåpbil och träffar olika personer som haft en plats i Satoru's liv får vi ta del av en fascinerande livshistoria som håller mig fångad hela vägen. Det är både vackert och tragiskt och språket är lite annorlunda, men framför allt är det en bok jag inte kunde lägga ifrån mig. Gillar man katter framkallar boken sannolikt en hel del igenkännande leenden. En annorlunda bok, klart värd att läsa!

En rörande filosofisk livsbetraktelse berättad ur en katts perspektiv. Den godhjärtade unge Saturo förbarmar sig över en skadad strykarkatt som han döper till Nana och de lever i samförstånd - på kattens villkor. Saturo tar efter en tid med sig Nana på flera roadtrips till vänner från barndom och ungdomsåren. Genom dessa möten återberättas Saturos gripande livshistoria. Älskade den lågmälda berättarstilen som låter läsaren få förstå mer och mer av de bakomliggande omständigheterna och Saturos inre liv.

En gång var Nana en herrelös gatukatt utan namn. Tills Satoru hittade honom, eller kanske rättare sagt, egentligen var det väl Nana som hittade Satoru. I fem år har det varit dem och Nana har både fått ett hem och en livskamrat hos Satoru. De ska hålla ihop livet ut har Nana bestämt sig för, det är bara så.

Nu sitter han där i den silvergråa skåpbilen tillsammans med sin älskade husse. Nana undrar vart de är påväg och varför de gör den här resan tillsammans. De reser tvärs över Japan, från storstadspulsen i Tokyo till små snåriga betesmarker på landsbygden. Ibland stannar de på vägen, för att hälsa på Satorus gamla vänner från barndomen. Nana följer självklart - om än motvilligt - med , vart Satoru än går. Men varför gör de den här resan? Och varför är alla plötsligt så intresserade av Nana? Stegvis faller bitarna på plats för Nana, samtidigt som hela hans värld faller samman.

“En katts resedagbok” av Hiro Arikawa (Bokförlaget Nona, 2019) är en underbart fin och gripande kärleksförklaring till våra små fyrbenta vänner, men också en ren hyllning till livet, vänskap och allt vad det innebär. Berättelsen är en påminnelse om vad som är viktigast är i livet och går rakt in i hjärtat. Arikawa har en originell berättarröst, rak och ärlig, med stänk av ömsint humor och en mjuk lättsamhet. Författaren ger läsaren små fina ögonblicksbilder ur Satoru och Nanas vardag tillsammans och glimtar lite till det förflutna utan att vara sentimental. Satoru och Nana ger sig iväg på sin långa resa genom Japan och som läsare låter jag mig färdas med dem i ett stillsamt virrvarr av känslostormar och oförglömliga stunder. Stundtals är berättelsen en riktig hjärtekrossare, men samtidigt är den så otroligt njutningsfull.

Den här boken var riktigt bra! Den påminner lite om filmen Hachiko när man ser till vänskapsbandet mellan Satoru och Nana, vilket var riktigt rörande att läsa om. I slutet blev jag till och med tårögd när jag läste boken och jag ville inte att den skulle ta slut. Nanas karaktär är riktigt välskriven. Är du en djurvän så kommer du förmodligen verkligen att gilla den här boken och jag kan varmt rekommendera den.

En katts resedagbok är en ömsint, varm och sorglig bok som fångat människors hjärtan. Den har blivit en bestseller och översatts till många olika språk. Den kom ut på svenska under våren 2019. Nu är den nominerad till att bli Årets bok 2019, en nominering som gjorts av Bonniers bokklubbars redaktörer. Tidigare har den fått många japanska litterära priser. Boken har också filmatiserats, blivit radioteater och gjorts i en bilderboksversion.

Hiro Arikawa, som skrivit boken, är från Japan och slog igenom efter en romantävling som hon vann 2003. En katts resedagbok är hennes största framgång försäljningsmässigt.

Vad handlar boken om?
Huvudpersonen i boken är en katt som heter Nana. Katten bor hos Satoru. Satoru bekantade sig först med katten när den bodde på gatan och efter en olycka tog han hand om den. Efter det stannade Nana och blev Satorus egen katt och Satoru blev Nanas älskade husse.

I boken gör de resor till några av Satorus närmaste vänner, Nana behöver nämligen få ett nytt hem. Varför det är så vet varken Nana eller läsaren till en början. Men med tiden klarnar det och det är en sorglig sanning. Resorna går kors och tvärs genom Japan och också genom tiden. Med Nana vid sin sida får Satoru en chans att låta minnena ta plats och han får träffa de människor som varit viktigast för honom genom hans liv.

Det är en berättelse som handlar om vänskapen mellan människor och om vänskapen mellan en katt och en människa. De små sakerna tar stor plats och mitt i all sorg som finns i att behöva skiljas från sin katt, och orsakerna till att de måste ske, är det ändå värmen som är det starkaste i boken.

Vad är bra med boken och vad har den för svagheter?
Det är fint att få följa med genom de olika japanska landskapen under Satorus och Nanas resor, att få möjligheten att se dem inom sig när man läser boken. Det bästa är ändå den värme och den mjukhet som finns i skildrandet av Satorus liv, de olika relationerna och relationen mellan Satoru och Nana. Många kan känna igen sig i sorgen som finns i berättelsen, och kanske kan ens egen sorg mildras lite genom att läsa en bok som den här.

Det som är mindre bra med En katts resedagbok är att den kan kännas lite enkel. Det är en fin berättelse om en mans liv och de saker och människor som varit viktiga i den. Det är också en fin skildring av relationen till en katt. Dessvärre bjuder den inte på några större djup. De stycken som är skrivna från kattens perspektiv är en rolig tanke berättarmässigt, men samtidigt är de emellanåt lite svåra att läsa och ta till sig.

Vem passar den här boken?
En katts resedagbok är en lättläst, varm, mjuk och sorgsen bok som passar den som vill läsa något som är ganska lättläst men samtidigt finstämt. Den passar för en resa, en semester, en dag när man vill läsa som en vila, inte för att utmana sina tankar eller behöva jobba för att ta till sig texten. Som presentbok passar den också väldigt bra, en vänskap mellan en katt och dess älskade husse är något som kan passa de flesta människor, åtminstone alla som någon gång haft en nära relation till ett djur.