Mjölk och honung

Den hade sina stunder och visa dikter var väldigt fina och meningsfulla men överlag var den inte super bra. Var trevlig att läsa igenom men inget världsomvälvande direkt

I mjölk och honung får man följa med på en resa genom livets bittraste ögonblick och där man finner sötman i dem - eftersom det finns sötma överallt om du bara är villig att se efter.

Trodde inte ens jag tyckte om poesi men Rupi har tvingat mig att ändra uppfattning. En otrolig poesi-/prosa-samling där varenda en av hennes texter gick rätt in i hjärtat. Vilket i sin tur gjorde att jag spred dem till alla mina vänner när jag läste dem.

Mjölk och honung innehåller korta fina dikter med tillhörande vackra illustrationer. Det är den första diktsamlingen jag läser och jag tyckte den var perfekt som kvällsläsning, framför allt om man har svårt att hitta tid för läsning.

Diktsamlingen Milk and Honey innehåller korta dikter varvat med illustrationer. Dikterna är väldigt enkla och rättfram, så det krävs inte någon direkt tolkning. Tyckte den var ganska överskattad. Tyckte om en del dikter, men merparten var ganska tråkiga och basic. Illustrationerna var dock väldigt fina.

Milk and honey är Rupi Kaurs debutbok från 2014. Det är helt otroligt vilka framgångar hon haft med sina dikter och kanske ännu mer förvånansvärt hur länge jag dröjt med att läsa hennes verk. Nu har jag läst diktboken på originalspråket engelska och jag är positivt överraskad av hur mycket jag gillar den.

Mycket av min egen skepsis gentemot Milk and honey har haft att göra med kulturvärldens kritik mot diktsamlingen. Många menar att Rupi Kaurs dikter knappast kan kallas lyrik, eftersom de är så rakt på sak och saknar lyrikens så karakteristiska bildspråk. Efter att ha läst boken tycker jag att kritiken är orättvis. Varför skulle man inte kunna skriva poesi utan omskrivningar och som folk kan förstå utan att behöva tolka och analysera?

Jag gillar direktheten och berörs av tematiken i dikterna. Rupi Kaur skildrar både hjärtesorg och sexuella övergrepp, hur man går vidare och lär sig älska igen. Ibland går hon på nya nitar i sökandet efter kärlek och tillit. Genom att varva dikter med illustrationer tycker jag Kaur lyckas förmedla ett hoppfullt budskap om att älska sig själv även när livet känns svårt.

Det här var faktiskt den första poesiboken jag har läst, så jag har inte så mycket att jämföra med. Jag tycker trots allt att den innehöll en del dikter som var tänkvärda. Då dikterna var rätt korta så gick den fort att läsa. Jag är lite nyfiken på att läsa den andra diktsamlingen The sun and her flowers av Rupi Kaur nu också.