Främlingens barn

Sensommaren 1913 kommer den unge adlige poeten Cecil Valance på besök till Two Acres, Cambridgevännen George Sawles familjeställe. Cecil skriver en dikt till Georges lillasyster Daphne, en dikt som kommer att gå in i den engelska litteraturhistorien som ett eko från en förlorad generation. En dikt om kärlek och ett England som redan när dikten skrivs håller på att försvinna. När första världskriget är slut är poeten död, och diktens innebörd och vem den egentligen var riktad till blir till mytiskt stoff som går i arv i decennier, både inom familjen, kritiken och litteraturhistorien. Boken består av fem delar: den första utspelar sig strax före första världskriget då dikten blir till, den andra 1926 då en biografi över poeten Cecil Valnce börjar ta form, den tredje delen 1967 på Valances släktställe som nu blivit internatskola, den fjärde 1979-80 då en ny biografiförfattare dyker upp, den fjärde 1979-80, och den sista delen 2008. Vi får följa Daphne från tonår till ålderdom, och i fonden av hennes liv ser vi ett Storbritannien i ständig förändring. Romanens titel, The Stranger's Child, är hämtat från en dikt av Tennyson, som fångar just denna platsens förändring och de människor som lever där för att till slut alltid vara tvungna att lämna den. "And year by year the landscape grow / Familiar to the stranger's child." Men framför allt är Främlingens barn en historia om maskspel och maskhållning, om att komma ut eller inte. Nu och då.