Brott och straff

En känslomässig och gripande roman som absolut är värd att läsa! Kan ibland vara lite långsam men det beskrivande språket och detaljrikedomen i boken gör att det ändå blir en bra läsupplevelse.

Brott och straff står nog med på alla listor över böcker man ”måste” ha läst. Den här tjocka romanen från 1800-talets senare hälft är helt klart en del av allmänbildningen, och första gången jag lästen den var på svenskan i gymnasiet. Boken handlar om en ung, utfattig student och större delen av boken avhandlar känslor av skam, skuld, ångest och depression. En bok som är tung att läsa, jag rekommenderar att man läser den i skolan, med kompisar eller i bokklubb, så att man har någon att diskutera den med. Den väcker helt klart starka känslor!

Tjock bok där en fattig kille stjäl och drabbas av dåligt samvete, ångest och depression. Detaljrik och gripande berättelse som ibland känns tung att läsa men är ett mästerverk i känslor.

Mycket bra och tänkvärt. En klassiker som är värd att läsas. Trots att det var många år sedan jag läste, hänger historien kvar i bakhuvudet.

Brott och straff skrevs år 1866 och gavs ut i form av en följetong i en tidning. Det dröjde dock inte länge innan den blev en egen bok och alltsedan dess har bokens enorma popularitet bestått. Med åren har den kommit att bli både en av de mest berömda och mest lästa romanerna. Det är en tegelsten till bok, som man skulle sträckläsa om det bara var möjligt. Ryktet om att det tagit Dostojevskij några få veckor att skriva boken, är svårt att greppa.
Vad är det då som är så otroligt fängslande med denna rysare? Man vet ju redan vem som är mördaren. För mig är det den inre kampen som gör boken, det faktum att man får inblick i hur en mördare resonerar. Huvudpersonen anser till ytan att han är lite förmer än oss andra, och att mord på en illasinnad pantlånerska är rättfärdigad för att hon gör så mycket ont. Samtidigt vet en del av Raskolnikov att så inte är fallet och det tär minst sagt på honom. Det blir en inre rysare av sällan skådat slag. Det finns ingen som kan beskriva en känsla och ett tillstånd som Dostojevskij.

Äntligen har jag läst klart boken som kallats “världens mest berömda roman”. Under läsningens gång fick jag lära mig många nya ord, då språket är gammaldags. Boken var väldigt intressant och jag tyckte om de inre monologerna som huvudpersonen hade. De bidrog till en spänning i boken. I början av boken får du veta vem mördaren är och du fortsätter läsa för att få veta varför mördaren gjorde som han gjorde, och hur det kommer gå för honom. Man får följa med på mördarens resa och tankar kring allt som skett och se att trots ett brott som begåtts utan att man blivit upptäckt så är inte allt frid och fröjd efteråt. Det dåliga samvetet och kaoset i huvudet skaver inombords.

Trots att jag i helhet tyckte om romanen och fäste mig vid huvudpersonen, så fick jag kämpa mig igenom flera episoder som jag ansåg vara slöa och som inte direkt gav själva berättelsen något enligt mig. Det är ett stort minus med boken. Men om du är filosofisk av dig, eller bara envis som mig - så skulle jag absolut rekommendera denna bok!

En klassiker som går att tolka på oändligt många sätt och som får dig att bli involverad och fängslad men ibland uttråkad.

Redan från första sidan känner jag med Raskolnikov. Han visar upp det innersta av människans djup i form av en levande psykologisk analys. Han tar form i alla mänsklighetens skepnader och ändrar på ett naturligt sätt sin karaktär genom boken. Fängslande dia-och monologer som trasslar in sig i en och reder ut själsliga bryderier. Dostojevskij kallas inte litteraturens främsta människokännare för intet. Läsaren får uppleva etiska dilemman ur ett nihilistiskt perspektiv, mentalt lidande, skuld, narcissism och utveckling, vårt behov till förståelse för ödet, samt moral som subjekt.

"Brott och straff" av den ryske författaren Fjodor Dostojevskij har många gånger kallats världens mest kända roman. Publicerad för första gången så tidigt som 1866, men fortfarande lika aktuell. Det är en tegelsten på över 600 sidor som dock håller dig som läsare fängslad från första till sista bladet. Romanen är en klar 5:a av 5 i betyg. Inte bara för att det är en riktig klassiker, utan för att det är en mycket fascinerande och välskriven historia. Den är en pärla som platsar i alla bokhyllor. Romanen väcker så många tankar. Den är paradoxal, både sorgsen och humoristisk, fruktansvärd men vacker.

Filosofisk roman som väcker tankar
Så kan romanen "Brott och straff" beskrivas i en enda kort mening. Historien kretsar kring den utfattiga före detta studenten Raskolnikov som begår flera mord. Boken utspelar sig i St. Petersburg under 1800-talet. Som läsare får du följa Raskolnikovs psykologiska förvandling och hur han motiverar sina dåd. Romanen innehåller flera djupa filosofiska tankar och resonemang. Det är en bok som uppmanar till reflektion om moral, rätt och fel och mänskligt liv. Den är utvecklande och du kommer att lära dig mer om mänsklig beteende, psykologi och även ditt egna känsloliv genom att läsa boken. Vissa bitar kommer att vara svåra att smälta för sin grymhet, medan andra kommer ge dig hopp om människan som varelse.

Stilistiskt mästerverk
Det som gör romanen "Brott och straff" så bra är inte minst den stilistiska förmågan hos Dostojevskij. Porträttet av huvudkaraktären Raskolnikov är fängslande, intimt och detaljrikt. Det vackra språket får verkligen fram karaktärens olika och växlande sinnesstämningar. Stilen är filosofisk, vilket gör att du under läsandet gärna stannar upp för en tid för att samla tankarna. Detta gör att romanen, som är över 600 sidor lång, förvisso tar ganska lång tid att läsa, men det är också det som är meningen för att du som läsare ska kunna smälta alla intryck.