Historieläraren

En bok som lyfter ett ämne som ger mig som läsare rysningar. Att inte få älska och behöva lämna människor om och om igen. Skrämmande tanke! Rekommenderas!

Tiden är ett ämne som skrämmer mig... Att vara odödlig (mer eller mindre) att alltid veta om att man kommer förlora människor man älskar och tycker om... Men också uppmaningen att inte älska alls pågrund av ovanstående. Men hur ska man kunna befinna sig på jorden i femhundra år (och kanske längre än så) och lyckas att Inte bli påverkad av människor runt omkring. Spännande ämne men som sagt något obehagligt...

Vi får träffa historieläraren Tom Hazard (ett av hans Många namn) han är inte vilken historielärare som helst; han har upplevt historien han berättar om. Under bokens gång får vi veta mer om Tom och hans liv (och det är Långt); sorgen efter den han älskade som gick bort för Många (och långa) år sedan och saknaden efter någon som han inte vet vad denna befinner sig. Frågan är om han någonsin kommer få återse personen i fråga?!

En bok om att älska och sakna men samtidigt fortsätta att leva och våga älska igen...

Boken handlar om en historielärare, som brinner för att på ett levande sätt berätta om historiska händelser för sina elever... eller. Det visar sig att det bara är en liten del av mannen som är historielärare, en kort del av hans liv. Han har nämligen levt väldigt länge, många hundra år. Han kan berätta levande om historiens olika epoker, för han upplevde dem. Det måste väl vara drömmen att bara leva vidare hela tiden, eller? Fascinerande berättelse, som är skriven på ett trevligt sätt och som ställer frågor om livet och döden på sin spets.

En bok med en enorm potential att vara tankeväckande, informativ, spännande och unik, men som mest handlar om en gnällig man som tar rätt korkade beslut (magiskt nog får de inte heller alltid de utfall de borde, utan passerar rätt obemärkta, i likhet med vissa andra röda trådar som liksom bara tappas bort) och namedroppar sig igenom livet.
Upplösningen känns hafsig och kunde gott fått lite mer engagemang.

Varför den svenska titeln blev Historieläraren, är nästintill obegripligt, för just hans yrkesval - som hade så enorma möjligheter - blir bara en parentes och ett instrument för att introducera en annan karaktär.
Allt som allt, är jag besviken. Hade höga förväntningar men velar mellan 2 och 3 stjärnor. Rundar upp för att den ändå hade en hel del intressanta miljöskildringar i första delen av boken.

Svenske uppläsaren av ljudboken var för övrigt mycket bra (bonus för sångerna!), utom när han läste "albor" som "aal-boor", vilket för mig ter sig ologiskt om det är en förkortning av albatrosser - i mitt huvud bör det uttalas med korta vokaler - nyfiken på hur andra ser på den saken!

Den här romanen är så klyftig och så välskriven att jag ryser lite. Jag undrar var han får allt ifrån. Tidshoppen, upplägget och spänningen, allt tillsammans med roliga historiska inslag. Har nu läst två skönlitterära romaner av Haig och har älskat båda, är så spänd på att läsa mer av honom!

Tom lider av en mycket sällsynt sjukdom, eller åkomma, som han föredrar att kalla det. På ungefär femton år åldras hans kropp bara ett år. Han är född år 1581, och år 2015 utger han sig för att vara 41 år och undervisar i historia på en skola i London.

Toms nutid varvas genom hela boken med historian. Vi får läsa om Toms uppväxt i slutet av 1500-talet, om när han gifte sig och fick barn och fram genom århundradena.

Matt Haig har skrivit en otroligt välformulerad och genomtänkt berättelse. Det är underbart att få läsa en bok som utspelas under så många olika epoker, med samma huvudperson. Historieläraren är också en berättelse som mot slutet visar sig vara en rejäl mindfucker.