Maskiner som jag

Maskiner som jag är titeln på en bok av Ian McEwan, utgiven på svenska år 2019 och utspelar sig i London år 1980. Boken är skriven i jag-form och handlar om den trettiotvåårige Charlie, en man utan någon särskild inriktning i livet. Han hoppar från jobb till jobb och försöker försörja sig på aktiehandel över nätet. Det går sådär. Hans flickvän bor i en lägenhet ovanför hans och hon är i stort sett hans motsats, det vill säga målmedveten och ambitiös. Hon visar sig också bära på en mörk hemlighet. Allting drivs till sin moraliska spets när Charlie köper roboten Adam.

Adam liknar en människa både till utseendet och i sitt sätt att bete sig. När roboten ska programmeras till vilka egenskaper den ska ha, ber Charlie Miranda att lägga in det hon vill hos Adam. Charlie vet dock inte vad hon lagt in i Adams program. Snart kastas de tre in i ett underligt triangeldrama mellan två människor och en mycket människoliknande robot, både till det yttre och till det inre.

Maskiner som jag visar på ett moraliskt dilemma och ger oss också en spegelbild av människans psyke. Boken visar på ett rafflande och obönhörligt sätt vad som kan hända när människan uppfinner sådant som ligger bortom vår kontroll. Den stora frågan blir; kan en maskin uppleva känslor som sorg, kärlek och empati? Eller borde vi ställa oss frågan; kan vi människor det? Boken skulle kunna vara en helt ny genre, framtidsnostalgi. Den är både tankeväckande och bitvis riktigt rolig trots att ämnet är nog så allvarligt. Det är svårt att lyfta fram något mindre bra med boken. Språket flyter bra och man sugs snabbt in i Charlies liv och vedermödor.

Det här är en bok som är intressant för alla som är intresserade av framtidsutveckling och framför allt av robotar, men också av människans psyke. Bokens fullständiga titel är Maskiner som jag och människor som du, trots att bokens jag är Charlie och inte Adam, som titeln antyder. Boken börjar med ett mycket tänkvärt citat om maskiner av Rudyard Kipling, ur The secrets of the machines: Kom dock ihåg efter vilken lag vi lever, vi är inte gjorda för att förstå en lögn...

"Maskiner som jag och människor som ni" utspelar sig under 1980-talet i London. Huvudpersoner är paret Charlie och Miranda, som på ytan lever ett vanligt liv med allt vad det innebär. Miranda är student på universitetet och går helhjärtat in för detta, medan Charlie går från det ena tillfälliga jobbet till det andra.

Allting tar en oväntad vändning när Charlie köper hem en robot som ser ut och beter sig precis som en människa. Roboten heter Adam, och han kan prata, uppleva känslor och till och med gråta. Plötsligt drabbas Miranda av en oförklarlig attraktion gentemot Adam, vilket minst sagt komplicerar hennes förhållande med Charlie. Det blir ett triangeldrama där även gamla hemligheter kommer upp till ytan och avslöjas.

Ian McEwan är en erfaren författare med ett karaktäristiskt språk, och det är en fröjd att läsa hans roman. Översättningen till svenska är också mycket väl utförd. Själva intrigen är något dystopisk, och även om den utspelar sig på 80-talet känns det som ett möjligt framtidsscenario. Det väcker tankar om ett eventuellt förhållande mellan människor och robotar, och dess positiva såväl som negativa konsekvenser.

Den som vill ha en bok med ett väldigt snabbt och fartfyllt händelseförlopp blir kanske besviken, eftersom mycket av den "action" som förekommer sker inom huvudpersonerna själva. Dock skulle jag absolut rekommendera boken till den som tidigare läst McEwan och uppskattar hans författarskap, samt även till den som vill läsa en tankeväckande roman om möjliga framtida utmaningar.