Sommarboken
The Summer Book
Bok av Tove Jansson
Sommarboken är Tove Janssons mest älskade vuxenbok. Berättelsen utspelar sig på en ö i finska viken där Sophia tillbringar sommaren tillsammans med sin pappa och farmor. I centrum finns vänskapen mellan en mycket gammal kvinna och en mycket liten flicka, vacker och intensiv precis som en sommar i skärgården.
Berättelsen, som har biografiska inslag, utkom första gången 1972.
Med nyskrivet förord av Monika Fagerholm.
Sommarboken är väldigt fin och mycket läsvärd. Boken består av kortare episoder och utspelar sig på en ö i Finska viken. I fokus står Sophia och hennes farmor. Även pappan finns med en del men är inte lika central. Båda Sophia och hennes farmor är väldigt egensinniga och de har en speciell och fin relation. Språket är vackert och boken har en mycket stark och närvarande stämning. Teman som dåtid-nutid-framtid, ålderdom-barndom och liv-död genomsyrar boken. Livets föränderlighet fungerar som en röd tråd. Det är en tänkvärd berättelse full av symbolik och metaforer, men också mycket av allt det som är mänskligt och en stark äkthet. Sommarboken är en bok som jag verkligen gillade och varmt rekommenderar till dem som inte redan läst.
Sommarboken lästes som flera olika noveller där alla handlar om Sofie och hennes mormor. De olika kapitlena har ingen direkt röd tråd utan kan läsas helt fristående. De följer dock alla de lugna lunket av en lång sommar som aldrig tar slut.
Tyvärr föll den här boken inte mig helt i smaken. Beskrivningarna i boken är fina men handlingen går väldigt långsamt framåt. Det jag uppskattade mest var att lyssna på delar av boken under mina lunchpromenader på Spotify där Tove Janssons själv läser in boken, men även då kunde jag ibland känna mig rastlös och ville bara komma framåt snabbare i boken.
Trots att boken är kort kändes den seg och händelselös. Jag upplevde Sophie som en ganska jobbig karaktär även om relationen mellan henne och mormorn var fin.
Tyvärr föll den här boken inte mig helt i smaken. Beskrivningarna i boken är fina men handlingen går väldigt långsamt framåt. Det jag uppskattade mest var att lyssna på delar av boken under mina lunchpromenader på Spotify där Tove Janssons själv läser in boken, men även då kunde jag ibland känna mig rastlös och ville bara komma framåt snabbare i boken.
Trots att boken är kort kändes den seg och händelselös. Jag upplevde Sophie som en ganska jobbig karaktär även om relationen mellan henne och mormorn var fin.
Sommarboken är nog den enklaste och vackraste bok jag någonsin har läst. Kärleken mellan farmor och barnbarn är så subtil men självklar genom hela boken och deras relation är rörande att läsa om. Jag skulle nog säga att själva handlingen inte är det viktigaste i denna boken utan snarare den tysta relation som trots sin självklarhet är viktig för båda karaktärerna att varje dag bibehålla och stärka. Mitt absoluta favoritkapitel var när Sophia ska diktera sin bok om maskar för farmorn som skriver. Ordbajs får en helt ny mening och jag får en större förståelse för mina stackars lärare som får läsa lite för många onödiga ord som finns där för utfyllnad.