Sånt jag berättar för Allah

Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzeddine

Jbara är en vacker flicka på 16 år, hon är herdeflicka, analfabet och bor med sin familj i en liten by i de nordafrikanska bergen. För att få en mugg av sin favorityoghurt, säljer hon sin kropp. Boken är skriven som en monolog, där Jbara berättar om sitt liv för Allah. Hon anförtror bland annat Allah om de motgångar hon möter i byn. Han är den enda som hon kan anförtro sig åt, men hon tvivlar på att han lyssnar på henne. Hon berättar att männen i byn utnyttjas av en så kallad ”fkih”, en man i byn som utger sig själv för att vara imam. Han lurar både hennes pappa och de andra analfabeterna att ge honom deras getter, genom att berätta historier som männen tror på.

En dag börjar Jbara att må illa, hon kräks och hennes mage växer, men hon har själv ingen aning om varför. Hennes mamma däremot förstår vad det beror på och slänger ut henne från hemmet. Jbara tar bussen till en större stad, där hon föder sitt barn. När hon inte orkar höra barnet skrika går hon bara därifrån och börjar återigen prostituera sig. Hon fortsätter trots allt att dela det som händer i hennes liv med Allah.
Denna roman var riktigt sorlig, men också riktigt bra skriven. Det kändes viktigt att få veta hur man har det, och man kan bli utnyttjat på ett fruktansvärt sätt om man är analfabet. Den monolog som Jbara har med Allah innehåller mycket vrede, och vad Jbara själv tänker om kvinnoförnedring. Det finns även lite humor i Jbaras tankar och jag tyckte romanen var riktigt givande och lärorik.