Begravd jätte

En inte alldeles enkel bok! Vacker i sina beskrivningar, tankar och intention. Men den är stundtals svår, lite rörig och tyvärr förtar det den vackra kärlekssagan lite. Språket är ibland förvirrande, kanske är det meningen, att det ska gå hand i hand med berättelsen. Men istället för att det trollbinder, tappar man farten och suget i sitt läsande. Tanken är vacker, och den finns kvar länge efter att boken är utläst. Det höjer betyget!

Boken tillhör genren fantasy och handlar om en svunnen tid, där människorna verkar ha tappat sina minnen. Ju längre tid som går desto mindre minns de av det som varit. Alla famlar som i en dimma, både metaforiskt och stundtals bokstavligen då dimman som ständigt är närvarande verkar vara orsak till att de inte minns. Huvudpersonerna, ett äldre par, vandrar från by till by för att söka efter sin son som de har vaga minnen av och de känner en oro över att de snart ska ha förlorat honom för alltid. Under resans gång stöter de på olika människor och problem som de tvingas hantera för att kunna gå vidare och till slut möter de den jätte som finns i titeln.

För vem?
Boken är inte alldeles enkel att läsa. Den som älskar fantasy och är van att läsa kilometervis av äventyr liknande Sagan om ringen eller Game of Thrones, kommer troligen bli besviken. Den här boken är mer lågmäld i sin ton, den kräver ett mer filosofiskt tänkande av läsaren och man behöver ha tålamod. Språket känns ofta lika oklart som karaktärernas minne, säkerligen med avsikt men det hjälper inte läsaren.

Författaren fick år 2017 Nobelpriset i litteratur.