Det gråtande djuret : människans mångtydighet i europeisk tradition

»Djur vet från början hur de ska bete sig. Människan har en enda medfödd förmåga som inte behöver inläras med möda: gråten.« Så sade Plinius den äldre, naturvetenskapsman som omkom vid Vesuvius utbrott 79 e. Kr. Under hela livet letar människan efter sin försvunna bruksanvisning, efter den stora Koden. Ingen idé kan vara mer ödesdiger än den hon gör sig om sig själv. De svar hon finner är både storslagna, patetiska och förfärande. Det gråtande djuret berättar historien om hur människan de senaste tretusen åren har sett på sig själv, sin plats på jorden och sin uppgift där. Trots alla förändringar förblir de elementära frågorna förvånansvärt lika. Finns det en formel för allt? Finns det en »naturlig« moral? Finns det någon orubblig sanning att lita på? Vågar man ta något på fullt allvar? Får man skämta med det heliga? Finns det en helhet, eller måste man nöja sig med skärvor? Och viktigast av allt: Varför finns frågorna? Varför finns Frågan? Det som i dag och här tycks självklart hade egentligen kunnat vara helt annorlunda. Att det är som det är, och att vi reagerar som vi gör, att vi tänker som vi tänker, det beror i hög grad på den tradition vi står i, medvetet eller omedvetet den europeiska traditionen. anders piltz är professor emeritus i latin vid Lunds universitet, idéhistoriker och katolsk präst i dominikanorden. Han har publicerat en rad böcker i ämnet människosyn för vilka han fått bl a John Landquist-priset av Samfundet De Nio och Kellgrenpriset av Svenska Akademien.