Det förflutnas kraft
La forza del passato
Bok av Sandro Veronesi
Denna roman är skriven i jag-form och författaren är från Italien. Den tar upp en far- och son relation och hur lite man egentligen känner till om varandra. Romanen är på nästan 300 sidor och beskriver också ett sorgearbete efter en död far och många funderingar kring vem han egentligen var.
Den lovande barnboksförfattaren Gianni Orzan är lyckligt gift och tillsammans med sin fru har han en son på åtta år. Giannis far har ganska nyligen dött och han genomgår en sorgeprocess som är svår att greppa. En kväll när han står och väntar på en taxi kommer en egendomlig man fram till honom. Mannen hävdar envist att Giannis far varit rysk spion inom KGB och att han mördat och stulit identiteten från en italiensk man. Han gjorde det för att kunna fly från Ryssland.
Givetvis vill Gianni inte lyssna på vad mannen har att berätta och åker därifrån. Men mannen vill inte ge sig utan han söker hela tiden upp Gianni för att få honom att lyssna och försöka övertyga honom om att det är sant. Till slut börjat Gianni tänka tillbaka på det förflutna och på hur hans far uppträdde under hans barndom. Givetvis har Gianni aldrig haft någon anledning att misstänka att fadern haft ett förflutet som varit hemligt. Nu när fadern var död, kunde han inte be om en förklaring och få reda på sanningen.
När mannen även berättar att han besökt Giannis far på sjukhuset bara några dagar innan han dog, blir han både misstänksam och nyfiken trots allt. Inte kan väl hans far ha varit KGB-spion? Det fanns inget som tydde på att fadern haft ett hemligt liv. Gianni tycker att det mest är obehagligt att den märklige mannen hela tiden dyker upp, och till slut beslutar han sig för att försöka ta reda på sanningen. Han ber sin fru och son resa bort tills han vet hur allt ligger till, men så en dag får han ett brev från sin fru där hon berättar något som han aldrig hade förväntat sig.
En roman som var skriven med stor känsla och i jag-form. Boken utgick från huvudkaraktärens sätt att se på de olika omständigheter som storyn handlade om. Han utgick också från egna frågor som han försökte hitta svaren på. Författarens gestaltningar kunde dock ha varit bättre, för jag kunde varken se karaktärerna eller miljöerna framför mig som jag vill. Romanen är skriven av en italiensk författare och det märks i och med att han skriver mycket om alla vespor som är så typiskt i Italien.
Givetvis vill Gianni inte lyssna på vad mannen har att berätta och åker därifrån. Men mannen vill inte ge sig utan han söker hela tiden upp Gianni för att få honom att lyssna och försöka övertyga honom om att det är sant. Till slut börjat Gianni tänka tillbaka på det förflutna och på hur hans far uppträdde under hans barndom. Givetvis har Gianni aldrig haft någon anledning att misstänka att fadern haft ett förflutet som varit hemligt. Nu när fadern var död, kunde han inte be om en förklaring och få reda på sanningen.
När mannen även berättar att han besökt Giannis far på sjukhuset bara några dagar innan han dog, blir han både misstänksam och nyfiken trots allt. Inte kan väl hans far ha varit KGB-spion? Det fanns inget som tydde på att fadern haft ett hemligt liv. Gianni tycker att det mest är obehagligt att den märklige mannen hela tiden dyker upp, och till slut beslutar han sig för att försöka ta reda på sanningen. Han ber sin fru och son resa bort tills han vet hur allt ligger till, men så en dag får han ett brev från sin fru där hon berättar något som han aldrig hade förväntat sig.
En roman som var skriven med stor känsla och i jag-form. Boken utgick från huvudkaraktärens sätt att se på de olika omständigheter som storyn handlade om. Han utgick också från egna frågor som han försökte hitta svaren på. Författarens gestaltningar kunde dock ha varit bättre, för jag kunde varken se karaktärerna eller miljöerna framför mig som jag vill. Romanen är skriven av en italiensk författare och det märks i och med att han skriver mycket om alla vespor som är så typiskt i Italien.