Gå, gick, gått

"Faktiskt är det här en bok som gör en upprymd, trots att den innehåller så mycket lidande och sorg: det är en roman om vad en människa måste göra för att åtminstone inte behöva skämmas för sig själv." SVT, Kulturnyheterna "[L]ysande [...] Romanen är spännande på ett stillsamt vis, prosan går i promenadtakt, ett steg i taget, men med nya upptäckter runt varje gathörn och elegant överförd till svenska av Ulrika Wallenström." Aftonbladet "Den bygger alltså på ett djupt personligt engagemang, och i en mindre förfaren författares händer hade det hela lätt kunnat bli både pekpinneaktigt och övertydligt. Resultatet är i stället en drabbande och uppfordrande berättelse som dyker rätt ner i en av samtidens stora frågor, och en överraskande välfungerande blandning av fiktion, dokumentär och reportage." Svenska Dagbladet "Människoöden tar gestalt och blir text, genomkorsade av världslitteraturen, det anonyma och svåruthärdliga i mängden människor på flykt, alla dessa främlingar som ber om plats och erkännande, levandegörs och konkretiseras. Erpenbecks pregnanta och ändå milda prosa, den där förundran inför livets tillfälligheter som hon gjort till ett av sitt författarskaps främsta teman, omfamnar och utmanar." Göteborgs-Posten "mitt i allt det hopplösa en värmande berättelse." Upsala Nya Tidning "levande och övertygande" Östgöta Correspondenten "Att skriva fram en hållbar roman utifrån ett personligt engagemang i detta mänskliga, socialrealistiskt aktuella och politiska material är verkligen inte lätt. Det finns också avsnitt där allt plötsligt riskerar att glida över i pamflettens vägvisningar. Men Jenny Erpenbeck hittar snart tillbaka balansen - genom sitt drivna, avskalade och konstfärdiga språk." Borås Tidning "Brännande aktuell [...] Jenny Erpenbeck skriver sakligt, det är ingen indignationsroman. Men fakta talar för sig själva, och vad hon försöker komma åt är framför allt den grundläggande moraliska absurditeten i situationen." Arbetarbladet "Erpenbecks styrka ligger i att hon visar komplexiteten i karaktärerna. [...] Ytterst handlar "Gå, gick, gått" om glädjen i att finnas till för andra." Jönköpings-Posten Osentimentalt och uppfordrande om flyktingskap Richard är änkling och professor i antikens historia vid ett universitet i forna Östberlin. När han går i pension vet han inte vad han ska ta sig för. Dagarna har förlorat sin struktur och tiden bara går. Och vem ska föra hans kunskaper och ägodelar vidare? Han söker kontakt med asylsökande flyktingar från Afrika som ockuperar ett torg i Berlin. Deras dagar är fyllda av väntan - och plötsligt inser Richard att han har ganska mycket gemensamt med dem. Han lär känna den tystlåtne Rufu, låssmeden Rashid och Osarobo som vill lära sig spela piano. Han lär sig vilka språk de talar och vad huvudstäderna heter i deras länder. Han kör dem till deras språkkurs och lär sig lika mycket om sig själv som om dem. Professorn och flyktingarna både förstår och inte förstår varandra. De har var sin berättelse. De är individer men samtidigt så allmängiltiga att man kan känna igen sig i dem. Ett återkommande motiv i romanen är böjningen av verbet gå: Gehen, ging, gegangen - gå, gick, gått. Det återkommer i flyktingarnas språkundervisning, men också i Richards syn på sitt liv. Gå, gick, gått är en brännande aktuell bok, skakande, osentimental och solidarisk. På sitt karakteristiska sätt berättar Jenny Erpenbeck en historia om att vända bort blicken och att vilja se, om krig och död och om ett evigt väntande. "En djupt mänsklig roman som kommer precis i rättan tid." DeutschlandRadio Kultur "Frühkritik" (17.08.2015)