Fjortonåriga Fanny försvinner på väg hem från stallet. Hon hittas veckor senare strypt i ett skogsområde. Utredningen påvisar hennes problematiska hemförhållanden med frånvarande far och alkoholiserad mor. Visbypolisen sätts under medial press och börjar så småningom koppla ett tidigare mord till Fannys. Har offren något gemensamt och vad i sådana fall?
Alltså denna bok var ännu bättre än del 1. Kunde inte släppa boken. Full fart från sida 1 till sista sidan och avsluta med att man måste kasta sig in i del 3. Hon skriver med så flytande ord att den är både lätt läst , lätt att hänga med och lagom med karaktärer men samtidigt så beskrivet av miljön att det känns som man är där.
Här erbjuds mordmysterier i gotländsk idyll, denna gång i adventstider med ett snötäcke. Det är Jungstedts andra del i serien med Anders Knutas som utredande Kommissarie. Visbypolisen får ett marigt fall på bordet när fjortonåriga Fanny hittas strypt i ett skogsområde. Hon hade varit försvunnen i veckor, efter vad man antog, varit på väg hem från stallet hon ofta besökte. Under utredningen framkommer flickans problematiska hemförhållanden, med alkoholiserad mor och en frånvarande pappa. En ensam flicka med stort hästintresse, tänker polisen. Men hade hon någon att ty sig till, i stallet kanske?
Min uppfattning om boken var klart svajig i början av läsningen, lite trist, lite intetsägande, när ska det börja hända något o.s.v. Men på något sätt rycks man med, det är bra författat, snyggt och enkelt. Det är som brukligt mest spännande i slutet och ja, man kan gissa sig till upplösningen relativt tidigt, med viss förvåning, fast kanske inte som det är tänkt. I stort sett helt okej med lite fokus på viktiga frågor gällande ensamma flickors utsatthet i många lägen. Karaktärerna Johan (journalist) och Emma kunde man som vanligt varit utan.
Min uppfattning om boken var klart svajig i början av läsningen, lite trist, lite intetsägande, när ska det börja hända något o.s.v. Men på något sätt rycks man med, det är bra författat, snyggt och enkelt. Det är som brukligt mest spännande i slutet och ja, man kan gissa sig till upplösningen relativt tidigt, med viss förvåning, fast kanske inte som det är tänkt. I stort sett helt okej med lite fokus på viktiga frågor gällande ensamma flickors utsatthet i många lägen. Karaktärerna Johan (journalist) och Emma kunde man som vanligt varit utan.