Ögonvittnet

Boken Ögonvittnet kom i ett paket från Norstedts förlag till mig för recension. Inte en debutroman egentligen, men ändå på sätt och vis just det. Författaren Anna Bågstam har tidigare skrivit en ljudboksserie. Ljudböcker är definitivt inget för mig – jag älskar att hålla i en riktig bok, dra in doften av nybok i näsan och sen… kasta mig in i berättelsen med liv och lust och låta min egen fantasi, inte nån uppläsares dramatisering, spela upp scenerna och karaktärerna. Men det är bra att ljudböcker finns för dem som inte kan läsa på mitt sätt.

Harriet Vesterberg är namnet på bokens ”ofullkomliga hjältinna”, enligt baksidestexten. Jag blir omedelbart förtjust i denna Harriet, civil utredare som flyttar hem till sin pappa i Lerviken efter att ha lämnat Stockholm. Harriet smygäter godis och kakor – och dessutom smygröker hon för sin pappa. Margareta, som av nån underlig anledning bytt efternamn, blir hennes chef och de är varandras raka motsatser. Harriet inser att hon inte är särskilt välkommen. Men så sker ett mord och eftersom Harriet tillbringade somrarna här som barn tillsammans med sin bror Paul har hon en stor fördel i sin lokalkännedom. Harriet går lite av sina egna vägar när hon inte riktigt blir accepterad i arbetsgruppen. Dessvärre verkar det vara så att mördaren kan vara nån hon känner.

Jag fullkomligt älskar Harriet redan från början! En person som glufsar i sig Dumlekolor i smyg, som är lite av en udda fågel – vars jeanslinning klämmer runt magen – kan en sån som jag bara tycka om. Att Harriet sen är en tänkande person och en smart utredare gör inte karaktären mindre realistisk. Snabba omdömen om människor i sin närhet skickar Harriet per sms till kompisen Lisa som är kvar i Stockholm. Jag flinar högt ibland när jag läser messen.

Men det här är inte nån skojdeckare utan en riktig spänningsroman. Författaren bygger lugnt och säkert upp spänningen och extra pluspoäng blir det när jag inte kan lista ut mördarens identitet. För att inte tala om cliffhangern som boken avslutas med… Språkligt sett faller boken mig också på läppen med sina korta meningar utan bisatser. Här är det rakt på sak – precis som Harriet.

Det är egentligen bara ett problem med den här boken: det dröjde för länge innan uppföljaren kom ut, enligt mitt tycke. Ögonvittnet kom ut i april 2018.

Mitt omdöme? Det blir förstås det högsta.

Anna Bågstam har ett språk som fångar mig ganska så direkt. Boken "Ögonvittnet" är en mycket spännande deckare med Harriet Vesterberg i huvudrollen. Historian utspelar sig i Öresundstrakten. Ett brutalt mord har begåtts i det lilla fiskelägret Lerviken vid Öresund, dagen efter att Harriet Vesterberg flyttar in i sin pappas hus i närheten av brottsplatsen. Det här är en bok som jag började läsa och inte kunde lägga ifrån mig, alls. Precis så vill jag att en god deckare ska vara. Harriet Vesterberg som karaktär är både smart och rolig och jag rycks lätt med, och liksom är vid hennes sida, när jag läser. Det slår mig också hur otroligt vackra och fina miljöbeskrivningar som Anna Bågstam lyckas med i denna bok, som enligt mig är en pärla! Jag kan varmt rekommendera denna bok, om man som jag, tycker om att läsa deckare. Jag ser nu fram emot att få läsa och recensera Annas nästa bok, "Skuggspelet" som är den andra fristående delen i serien om Harriet Vesterberg.

Harriet får en anställning som brottsutredare och flyttar från Stockholm tillbaka till sin uppväxtort Lerviken. Till en början har hon svårt att komma in i utredningsgruppen och känslan av kollegor som stänger henne ute och en chef som motarbetar henne växer. Sedan sker ett mord, en kvinna hittas död i ladan på parets gård, hon har blivit bragd om livet och hennes ögon är upptejpade med silvertejp. Hennes man går inte att finna och spekulationer kring att han är den skyldige börjar växa då mannen har en historia om våld mot sin fru. Samtidigt som Harriet brottas med att passa in i gruppen på jobbet märker hon att hennes pappa börjar bli förvirrad, han vandrar ut utan jacka i kylan och är uppe mitt i natten. När hon försöker prata med sin bror Paul om allt märker hon att han börjar bete sig alltmer konstigt. Vad hände egentligen med människorna i hennes omgivning? Vilka kan hon lita på och vem är det säkert att dela med sig av sina misstankar till?
.
Boken har en stark huvudkaraktär som sticker ut bland vanliga kriminalare. Harriet är en person med skinn på näsan och går hellre sin egen väg än att göra som folk säger. Harriet är lite klumpig och gör misstag på grund av att hon handlar först och tänker sen, har hon haft en jobbig dag unnar hon sig Dumle och några cigg. Allt detta gör henne väldigt charmig och jag gillar henne starkt! Boken är uppbyggd så att man endast får läsa utifrån Harriets perspektiv vilket brukar vara rätt ovanligt i deckare och var ännu en grej jag gillade.
Med ett brett persongalleri, härliga beskrivningar av den pittoreska miljön och det upptrappade tempot som mynnar ut i ett oväntat slut (!!!!) är detta en bok jag verkligen rekommenderar!

Enligt mig är Anna Bågstam en ny stjärna på den svenska deckarhimlen! Jag älskade boken, den är så välskriven. Vackra miljöbeskrivningar och ett bra persongalleri. Jag läste ut den i tre sittningar, hade svårt att sluta läsa. Men vilket cliffhangerslut!