Ett system så magnifikt att det bländar

Trillingarna Sebastian, Clara och Matilda försvinner till olika ställen i världen efter en fruktansvärd händelse.

Sebastian arbetar på ett forskningsinstitut, lite oklart vad dess syfte är. Clara reser till Påskön för att eventuellt bevittna jordens undergång. Matilda lever i Västerbotten och försöker hantera det som varit och det som kanske komma skall.

Vad händer när man får ett besked som riskerar att splittra familjen som redan är utspridd? Vad händer när det man växt upp med visar sig vara en lögn?

Historien som berättas är tidvis så surrealistisk att jag kommer på mig själv med att sitta och små-le och fundera på hur historien har kommit till Amanda Svensson.
Eller vad sägs om en kvinna som har förlorat sitt djupseende och ser allt tvådimensionellt? Eller en moralisk försöksapa som dömer sin omgivning?

Och egentligen kokas allt ned till funderingar om familjens betydelse och meningen med livet.
"Allting går under, men allt är ett under"

599 sidor underbar läsning som inte bara underhåller utan även väcker många tankar att fundera vidare på.

Det här liknar inget jag läst tidigare!
Jag känner mig minst sagt förvirrad. Många gånger förstår jag inte alls vad det är jag läser.
Det är en skruvad historia med flera minst sagt speciella karaktärer.
Jag ogillar den absolut inte och är heller inte helt tagen. Jag tänker - ”modern konst i bokformat”.
Jag kommer att minnas den här boken just på grund av allt som är så unikt med den!
Bör läsas då den är allt för svår att beskriva!

Roligt med referenser till Lund (och Falsterbo!) men annars blev för rörigt för mig. Hade gärna läst bara en av historierna. Seg i starten och kom väl igång någorlunda två tredjedelar in. Lämnades med känslan av ”vad har jag läst?”

Jag vet inte om jag på riktigt tycker om bokens innehåll.. däremot tycker jag om hur språket används och liknelser och beskrivningar så poetiska och gripande! Svärtan så djup ibland att man tappar tro på människan men lättas upp av absurda händelser i nästa scen. Ja, jag vet då rakt inte vad jag tycker men likväl fastnade jag och läste klart boken 🤷‍♀️

Det här är en totalt skruvad historia om trillingarna Sebastian, Clara och Matilda, som är uppvuxna i Lund men nu skingrade till London, Påskön och Berlin. I historien får vi följa deras komplicerade relation till varandra (och sig själva) och hur deras livsöden flätas samman. Boken är full av märkliga händelser och samband och har ett persongalleri som innehåller minst sagt egensinniga karaktärer. Berättelsen dundrar fram och det är många trådar som ska knytas ihop men det blir aldrig tungläst. Tvärtom får jag hejda mig för att inte läsa ut den här tegelstenen för fort. Svenssons språk är detaljerat och fängslande, en ren njutning att läsa. Vissa meningar är som små pärlor jag vill plocka ut och spara i en ask.

Den här boken tog mig ett tag att läsa men det är inta alltid en nackdel, behöver inte betyda att den är långtråkig utan mer att jag behöver ta mig tiden så att den hinner sjunka in. Så här efteråt borde jag nog tagit ännu längre tid på mig.

Jag har pendlat mellan att vara fascinerad och undrat vad det egentligen är jag läser men har kommit fram till att det är en väldigt speciell bok, har ett annorlunda och faktiskt bländande språk - på gränsen till poetiskt.
Handlingen i korthet:Trillingar, rörigt familjeliv, man flyr sina tankar och känslor men de kommer till slut upp till utan ändå.
Jag är förundrad över Författarens språk, kan inte på nåt sätt beskriva det jag upplever när jag läser hennes bok utan ni måste helt enkelt själv bilda er en uppfattning.

Trillingarna från Lund sprids ut över världen. Sebastian ägnar sig åt hjärnforskning i London. Clara söker upp en domedagsgrupp på Påskön. Matilda lämnar Berlin för Västerbotten. Så berättar deras mamma en otäck hemlighet. Tre historier som hela tiden vävs samman. Saker återupprepas. Déjà vu av detaljer och symboler. Vad är det magnifika systemet? Människans otroliga hjärna? Världen och dess ekologiska system? Hur saker tenderar att återkomma och knytas ihop? Jag läste Svenssons debut ”Hey Dolly” när den kom 2008 och gillade den så det är lite konstigt att jag först nu läser ytterligare en av hennes romaner. Svensson är nog en av de främsta svenskar i sin generation när det gäller författarskap. Hon lyckas få till en drygt femhundra sidor lång bok som drivs framåt av såväl handling som språk. Dessutom är det unikt sett till dramaturgi och språkbruk. Absurda detaljer. Vansinne och logik i en märklig blandning. Svensson måste även vara påläst i de spridda ämnen hon skriver om och dessutom ha en otrolig fantasi. En bok jag hoppas att fler läser och förundras över

Boken centreras kring tre tillingar som bor på helt olika ställen i världen och med vitt skilda personligheter. De funderar bland annat på om någon av dem blivit bortbytt vid födseln och i så fall vem?
Boken är svår att beskriva då den är speciell! Den är fascinerade och det händer både mycket och märkliga grejer i den. Den är också väldigt fin och handlar om relationer och kärlek. Vad handlar den INTE om egentligen är frågan, haha.
En sån där bok som gör avtryck och man inte glömmer i första taget!