Prepping – att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta
Bok av Anna-Maria Stawreberg
Denna bok förbereder läsaren inför svåra kriser och katastrofer. Om olyckan är framme är det viktigt att vara förberedd. Denna handbok delar med sig av konkreta överlevnadstips vid strömavbrott, om vattnet tar slut eller om all mat i butikerna skulle ta slut. Boken innehåller inspiration från några svenskar som är väl förbereda på det värsta.
Författaren Anna-Maria Stawreberg delar med sig av sina bästa tips hur man förbereder sig för svåra situationer. Det är en handbok full av konkreta tips på hur man överlever samhällskriser, katastrofer, långvariga elavbrott och mycket mer. Här finns tips på hur man lagrar vatten och håller värmen.
Boken är full av inspiration från personer som är experter på att hoppas på det bästa, men förberedda på det värsta. Författaren kallar dem för "preppare". De är personer som är väl förberedda på olika typer av katastrofer. Här möter läsaren ett par som lagrar vatten i lägenheten och pensionärerna med sin självförsörjande grönsaksodling.
Jag tycker att en del tips är lite väl överdrivna och det är svårt att anpassa dem till det moderna livet. Däremot tycker jag att författaren lyckas sätta fingret på en mycket intressant aspekt av dagens samhälle, nämligen hur dåligt förberedda vi är på katastrofer. Vi litar på att samhället tar hand om oss, men hur rustade är vi egentligen om det skulle ske en större samhällskatastrof? Myndigheterna uppmanar oss att vi ska kunna klara oss själva i minst 72 timmar, men hur många svenska hushåll klarar egentligt detta? Boken är en tankeväckande skildring om det moderna samhällets svagheter.
Boken är full av inspiration från personer som är experter på att hoppas på det bästa, men förberedda på det värsta. Författaren kallar dem för "preppare". De är personer som är väl förberedda på olika typer av katastrofer. Här möter läsaren ett par som lagrar vatten i lägenheten och pensionärerna med sin självförsörjande grönsaksodling.
Jag tycker att en del tips är lite väl överdrivna och det är svårt att anpassa dem till det moderna livet. Däremot tycker jag att författaren lyckas sätta fingret på en mycket intressant aspekt av dagens samhälle, nämligen hur dåligt förberedda vi är på katastrofer. Vi litar på att samhället tar hand om oss, men hur rustade är vi egentligen om det skulle ske en större samhällskatastrof? Myndigheterna uppmanar oss att vi ska kunna klara oss själva i minst 72 timmar, men hur många svenska hushåll klarar egentligt detta? Boken är en tankeväckande skildring om det moderna samhällets svagheter.