Drömmen förde dej vilse

Första boken jag läser om Maria Wern och jag är inte besviken! Mycket spännande och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Uppfattade slutet något abrupt och hade kanske velat ha någon mer förklaring... men också bra att den lämnade lite för egen fantasi.

Här erbjuds den elfte delen om kriminalinspektör Maria Wern. På Gotland florerar en myt om en ung kvinnas osaliga ande, den vita havsfrun. Kvinnan hade drunknat på sin bröllopsnatt och enligt myten försöker hon locka levande män att följa med henne djupt ned i havet. När en brud-klädd sjuksköterska återfinns mördad i Visbys botaniska trädgård väcks myten åter till liv. Det faller på Maria Wern att utreda fallet. Mördaren har dock ett stort försprång då denne, med ett antal knapptryckningar på tangentbordet, lätt kan se in i människors vardagsliv och såklart även vad polisen gör. Vartenda steg kartläggs och allt sker via satellit. Tillfredsställelsen när han ser människors aningslösa ansikten är oslagbar. Den som vill illa kan med en djävulsk plan uppfylla sina önskningar.

Denna deckare är spännande och dramatisk på många sätt, och som vanligt återfinns härliga miljöbeskrivningar. Men betyget blir inte så bra på grund av alla ”mej, dej, sej”, oerhört irriterande enligt mig. Dessutom är många meningar väldigt korta, vilket ”hackar” upp läsandet, vilket är störande. Utöver detta förekommer särskrivningar och en hel del onödiga svordomar. Nåja, storyn är i alla fall bra, så det blir godkänt.