Spring så fort du kan
Bok av Sofia Nordin
Uppföljaren till En sekund i taget. Ante flyttar in på gården där Hedvig och Ella bor. Den här gången får vi följa berättelsen genom Antes ögon. Han får lära sig hur en gård sköts utan moderniteter som el och rinnande vatten. Samtidigt ligger hos samtliga karaktärer krångliga tonårskänslor som är svåra att förstå sig på.
Spring så fort du kan är fortsättningen på dystopin En sekund i taget. Den tar vid där den förra boken slutade, men den här gången är det genom Antes perspektiv historien berättas.
Sedan den mystiska febern plötsligt slog till och dödade vad Ante trodde var alla utom honom själv, har han levt i skogen, eldat för att försöka hålla sig varm, ätit av det lilla skogen har erbjudit. Men en dag kommer två tjejer som har sett röken från hans eld. Det är Hedvig och Ella, och Ante följer med dem till gården där de har bosatt sig. Han blir förvånad över hur bra Hedvig och Ella har ordnat det för sig. Plötsligt sitter han vid ett köksbord och äter mackor med smör och dricker mjölk, något han trodde att han aldrig mer skulle få göra.
Ante flyttar in, och får lära sig hur en gård sköts utan moderniteter som el och rinnande vatten. Det är ett hårt arbete, men han behöver inte frysa och gå hungrig. Han är inte heller ensam. Från att aldrig ha haft någon tjej som varit intresserad av honom har han nu plötsligt två stycken som båda verkar gilla honom, på mer än det vanliga kompis-sättet.
Jag tycker att det är ett bra berättarknep att byta perspektiv och låta nykomlingen vara berättarjaget. Det ger boken ett större djup, och det är spännande att få läsa om Hedvig och Ella och deras relation och fighter genom någon annans ögon. En fantastiskt bra bok sprängfylld med tonårskänslor som svämmar över samtidigt som kampen om överlevnad ständigt pågår.
Sedan den mystiska febern plötsligt slog till och dödade vad Ante trodde var alla utom honom själv, har han levt i skogen, eldat för att försöka hålla sig varm, ätit av det lilla skogen har erbjudit. Men en dag kommer två tjejer som har sett röken från hans eld. Det är Hedvig och Ella, och Ante följer med dem till gården där de har bosatt sig. Han blir förvånad över hur bra Hedvig och Ella har ordnat det för sig. Plötsligt sitter han vid ett köksbord och äter mackor med smör och dricker mjölk, något han trodde att han aldrig mer skulle få göra.
Ante flyttar in, och får lära sig hur en gård sköts utan moderniteter som el och rinnande vatten. Det är ett hårt arbete, men han behöver inte frysa och gå hungrig. Han är inte heller ensam. Från att aldrig ha haft någon tjej som varit intresserad av honom har han nu plötsligt två stycken som båda verkar gilla honom, på mer än det vanliga kompis-sättet.
Jag tycker att det är ett bra berättarknep att byta perspektiv och låta nykomlingen vara berättarjaget. Det ger boken ett större djup, och det är spännande att få läsa om Hedvig och Ella och deras relation och fighter genom någon annans ögon. En fantastiskt bra bok sprängfylld med tonårskänslor som svämmar över samtidigt som kampen om överlevnad ständigt pågår.