Förtvivlade människor
Desperate Characters
Bok av Paula Fox
Sophie och Otto Bentwood lever ett liv som på ytan är
ganska händelselöst, ibland snudd på glamouröst. De
bor i Brooklyn i New York, han är advokat, hon översättare,
de går på cocktailbjudningar och har Goethes
samlade verk i bokhyllan.
Men redan i romanens början drabbas de av ett
olycksbådande tecken. Sophie blir biten av en hemlös
katt när hon försöker mata den. Handen svullnar upp,
men Sophie drar sig för att gå till en läkare. Och såret
i handen är bara det första av många omen i deras
liv. Tillvaron runt omkring dem känns plötsligt hotfull,
gamla vänskaper sägs upp och den trasighet de ser omkring
sig blir mer och mer en bild av deras egen vardag.
Jag fastnade verkligen aldrig för den här boken. Det är slutet av 60-talet, alla samhällsklasser lever sida vid sida i New York. Sophie och Otto lever i en väldigt skyddad vardag och när världen utanför börjar invadera deras liv blandas känslor av förtvivlan och ängslan över hur livet kommer förändras. Konversationerna känns väldigt uppstyltade och jag får aldrig något bra flow genom texten. Jag blir irriterad av att de båda är så envisa och självupptagna, ingen lyssnar på någon men ska ändå försöka dela en vardag och ett liv tillsammans. Men det kanske bara betyder att författaren lyckats förmedlat det som de ville? Titeln är ju trots allt Förtvivlade människor.