Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort
Bok av Eric Rosén
Erics pappa är en helt normal pappa. Han kan bädda Erics säng, skala räkor och sjunga godnattvisor. Men det är sålänge som han tar Stesolid, Doloxene och Sobril. Eric är 17 år när hans telefon ringer och hans bror berättar att deras pappa är misstänkt för att ha mördat en kompis. En känslosam berättelse om kärlek, missbruk och föräldraskap.
En rätt fin roman om en pappa och hans son i en fin relation tillsammans.
Pappan har svåra problem med droger och alkohol och misstänks för mord på en av hans kompisar och åker in i fängelse.
Eric, som boken handlar om och hans biografi om boken får man följa hans liv och hans pappas liv.
Ångrar inte att jag började läsa denna boken och att man hade svårt att sluta läsa den då man började.
Läs denna roman och ni kommer absolut inte att ångra er!
Pappan har svåra problem med droger och alkohol och misstänks för mord på en av hans kompisar och åker in i fängelse.
Eric, som boken handlar om och hans biografi om boken får man följa hans liv och hans pappas liv.
Ångrar inte att jag började läsa denna boken och att man hade svårt att sluta läsa den då man började.
Läs denna roman och ni kommer absolut inte att ångra er!
Vi får följa med Eric Rosén från liten grabb till vuxen man. Ett maskrosbarn som efter bästa förmåga och de förutsättningar han har inte väjer för hinder på vägen, utan kraschar in i dem med full kraft. Han växer upp som ett älskat skilsmässobarn som tänjer på och testar var gränserna går. Pappans missbruk och mammans psykiska ohälsa berättas om på ett öppet vis. Boken är så tragisk på så många vis, så naken och ändå så vacker. Roséns berättarstil är så rak och sårbar, så kärleksfull och respektfull. Läs den här vackra romanen, den kommer inte att lämna er oberörda!
När Eric Rosén är barn vet han ingenting annat om än att hans pappa måste äta tabletter av alla dess slag för att orka vara så duktig på att skala räkor, köra bil, reflektera djupt över livet och orka ta hand om honom om helgerna.
Eric växer upp i skuggan av sin fars alkohol och drogmissbruk, också även i skuggan av sin mammas utmattningsdepression. När dessutom pappa Sven blir anklagad för mord på en kompis, omkullvälter hela Eric och hans splittrade familjs tillvaro. Vad är sant och vad är inte? Särskilt när pappa Sven inte själv minns exakt vad som hände den där kvällen som kom att prägla hans och sina barns liv för all framtid.
Jag blev oerhört berörd av den här sanna berättelsen. Eric skriver en rak och brutalt ärlig bok där man med integritet får lära känna honom, och lära känna Sven, missbrukaren, pappan, den anklagade.
Författaren skildrar öppet och sårbart sin uppväxt som mycket handlar om sina föräldrars tillkortakommanden.
Han lyckas också väl beskriva sin fars sårbarhet och jag uppfattar pappa Sven som väldigt ärlig med vem han är. En varm och snäll människa som i livet hamnat snett och som Eric beskriver, aldrig lyckats finna någon riktig livsvilja.
Eric delar tacksamt med sig delar av sin fars brev inifrån fängelset och jag kommer att som läsare trivas bland pappa Svens ord, hans betraktelser på livet som är honom hårt, och jag uppskattar hans små härliga reflektioner.
En mycket läsvärd, gripande debut om att växa upp vid sidan av där missbruket satt sina klor djupt och hur man formas därefter.
Eric växer upp i skuggan av sin fars alkohol och drogmissbruk, också även i skuggan av sin mammas utmattningsdepression. När dessutom pappa Sven blir anklagad för mord på en kompis, omkullvälter hela Eric och hans splittrade familjs tillvaro. Vad är sant och vad är inte? Särskilt när pappa Sven inte själv minns exakt vad som hände den där kvällen som kom att prägla hans och sina barns liv för all framtid.
Jag blev oerhört berörd av den här sanna berättelsen. Eric skriver en rak och brutalt ärlig bok där man med integritet får lära känna honom, och lära känna Sven, missbrukaren, pappan, den anklagade.
Författaren skildrar öppet och sårbart sin uppväxt som mycket handlar om sina föräldrars tillkortakommanden.
Han lyckas också väl beskriva sin fars sårbarhet och jag uppfattar pappa Sven som väldigt ärlig med vem han är. En varm och snäll människa som i livet hamnat snett och som Eric beskriver, aldrig lyckats finna någon riktig livsvilja.
Eric delar tacksamt med sig delar av sin fars brev inifrån fängelset och jag kommer att som läsare trivas bland pappa Svens ord, hans betraktelser på livet som är honom hårt, och jag uppskattar hans små härliga reflektioner.
En mycket läsvärd, gripande debut om att växa upp vid sidan av där missbruket satt sina klor djupt och hur man formas därefter.
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok av Erik Rosén. Det är hans debut som författare, men han har tidigare arbetat mycket med text i andra former. 2013-2018 var han chefredaktör på webbplatsen politism.se och numera är han biträdande redaktör på tidningen Aftonbladet.
Vad handlar boken om?
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en viktig skildring. Det är en berättelse om att växa upp med en pappa som är ganska speciell. Han är till exempel bra på att skala räkor helt perfekt. Han är också bra på poesi, att köra bil och att sjunga godnattsånger. Med i bilden finns hela tiden alkohol och tabletter, som han för det mesta lyckas ta lagom mycket av, åtminstone enligt sig själv. Det är en pappa som trots allt fungerar och som älskar sin son. Kanske är det just därför det blir så chockerande när sonen Erik får reda på att hans pappa är misstänkt för mord. Han döms också senare. Finns det en annan sida av pappan, som Erik inte känner?
Man får följa med sonen och lära känna pappan genom honom. Från hans perspektiv skildras kärleken, vardagslivet och droganvändandet, som så småningom tappar all balans. Utifrån hans erfarenheter skildras också vilka effekter det kan bli av att leva nära någon som missbrukar och sitter i fängelse. Inte minst visar han hur svårt det är att handskas med ett brott som pappan är fälld för att ha begått, men inte erkänner. Har han ens gjort det?
Vad är bra med boken och vad är mindre bra?
Det bästa med boken är att den skildrar personen som pappan är. Det är inte någon svart bild av ett monster, en mördare. Även om han begått brottet är han och har varit så mycket mer än sitt brott. Det är väldigt känslosamt och på många sätt en vacker skildring av en relation mellan en pappa och en son. Relationen går alltmer sönder med tiden, vilket verkar ofrånkomligt med tanke på hur missbruket eskalerar.
Det enda som inte är så bra är att det är lite frustrerande att inte få veta säkert vad som hände. Begick pappan ett mord eller blev han oskyldigt dömd? Samtidigt är det en del av historien, en viktig pusselbit, att faktiskt inte veta.
Vem skulle den här boken passa?
Boken passar alla som gillar att läsa uppväxtskildringar. Den passar också dem som är intresserade av brott och personen bakom brottet.
Vad handlar boken om?
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en viktig skildring. Det är en berättelse om att växa upp med en pappa som är ganska speciell. Han är till exempel bra på att skala räkor helt perfekt. Han är också bra på poesi, att köra bil och att sjunga godnattsånger. Med i bilden finns hela tiden alkohol och tabletter, som han för det mesta lyckas ta lagom mycket av, åtminstone enligt sig själv. Det är en pappa som trots allt fungerar och som älskar sin son. Kanske är det just därför det blir så chockerande när sonen Erik får reda på att hans pappa är misstänkt för mord. Han döms också senare. Finns det en annan sida av pappan, som Erik inte känner?
Man får följa med sonen och lära känna pappan genom honom. Från hans perspektiv skildras kärleken, vardagslivet och droganvändandet, som så småningom tappar all balans. Utifrån hans erfarenheter skildras också vilka effekter det kan bli av att leva nära någon som missbrukar och sitter i fängelse. Inte minst visar han hur svårt det är att handskas med ett brott som pappan är fälld för att ha begått, men inte erkänner. Har han ens gjort det?
Vad är bra med boken och vad är mindre bra?
Det bästa med boken är att den skildrar personen som pappan är. Det är inte någon svart bild av ett monster, en mördare. Även om han begått brottet är han och har varit så mycket mer än sitt brott. Det är väldigt känslosamt och på många sätt en vacker skildring av en relation mellan en pappa och en son. Relationen går alltmer sönder med tiden, vilket verkar ofrånkomligt med tanke på hur missbruket eskalerar.
Det enda som inte är så bra är att det är lite frustrerande att inte få veta säkert vad som hände. Begick pappan ett mord eller blev han oskyldigt dömd? Samtidigt är det en del av historien, en viktig pusselbit, att faktiskt inte veta.
Vem skulle den här boken passa?
Boken passar alla som gillar att läsa uppväxtskildringar. Den passar också dem som är intresserade av brott och personen bakom brottet.