Slutet

I Slutet följer vi två sjuttonåringar under den sista tiden i mänsklighetens historia innan en komet ödelägger jorden: Simon, som till sina mammors frustration hellre vill festa och försöka få tillbaka sitt ex än att spendera tid med familjen; och Lucinda, som planerar att vänta ut undergången med sin pappa och syster, och som har sina skäl att nästan känna sig lättad över kometens ankomst.

Mats Strandberg har gjort ett bra jobb med att fånga en både bisarr och skrämmande undergångskänsla, men också hur vardagen trots allt fortsätter. Just det vardagliga är det som blir allra mest effektfullt: konservburkar med utgångsdatum som aldrig kommer, sista fotbollsturneringen någonsin, väderleksrapporterna som blir allt mindre omfattande.

Det är ett mordmysterium som driver berättelsen framåt och för de två berättarna samman, men det handlar till viss del i skymundan. Fokus ligger i första hand på hur den stundande undergången påverkar människor och relationer. De flesta som plockar upp Slutet gör det förmodligen inte för mordgåtans skull, men den som väntar sig något mer intrikat riskerar att bli besviken.

Överlag känns världen och personerna i den trovärdig. Boken fokuserar som sagt mer på den svenska vardagen, men vi får också bitvis glimtar av hur läget ser ut i resten av världen, från sekter till presidenttal och konstverk som tas ner för att bevaras för eventuella efterkommande.

Överlag känns boken väldigt 2018 – på ett bra sätt. Snarare än något som hade kunnat hända någon gång känns berättelsen som något som redan hade kunnat ha hänt, i ett alternativt universum. Just därför känns det en smula märkligt hur Strandberg till synes aktivt försöker undvika att tidsbestämma berättelsen. Ibland verkar den till och med vara tänkt att utspelas i någon odefinierad framtid – jag kan köpa att tonåringar omkring tiden då boken kom ut skulle kalla låtar från 2011 ”gamla”, men det känns mindre troligt att varken en sjuttonåring eller hans vuxna syster skulle veta vem Robbie Williams är. Lika märkligt är hur Robbie Williams liksom flera andra artister aldrig nämns med namn på utan undviks att nämnas på ett ibland onaturligt sätt. Det handlar inte heller om vaga popkulturella referenser utan bitar av låttexter som står skrivna rakt ut i texten. Det är inte direkt negativt, det är bara svårt att se poängen.

Greppet med två berättare funkar bra, särskilt då den ena berättaren, Simon, berättar i nutid för de omedelbara reaktionerna och dialogerna, medan Lucinda berättar i dåtid i form av ljudfiler som ska skickas ut i rymden. Eftersom Lucinda berättar för en tänkt lyssnare ger hennes avsnitt utrymme för bakgrundsfakta och reflektioner som annars hade varit svåra att få in på ett naturligt sätt. Lucindas röst är något mer sardonisk än Simons och i framförallt i början har de väldigt olika livssituationer. I övrigt är deras berättarröster relativt lika, men inte till den grad att läsaren riskerar att blanda ihop dem även om det hade varit intressant med större skillnader.

För den som läser Slutet på 2020-talet är det svårt att inte dra vissa paralleller när det kommer till sådant som ”kometförnekare” och utplockade livsmedelsaffärer. Växlingarna mellan det stora och det lilla, där vardagen är sig lik men samtidigt helt förändrad, är nog något som många numera kan relatera till. Och som sagt är det just där som Slutet är som allra bäst.

En komet ska krocka med jorden och innebära människans undergång. Jordens befolkning är medveten om vilken dag den ska dö. Under dessa förutsättningar följer vi två ungdomar, Simon och Lucinda, under månaden fram till kollisionen. Det är verklighetstrogna porträtt av två tonåringar som försöker göra en svår tid uthärdlig. Läsaren får även bekanta sig med deras omgivningar - ur deras ögon. Hur föräldrarna försöker skydda sina barn in i det sista. Hur vardagen fortsätter rulla på trots att framtiden är knapp. Jag uppskattar att boken kan upplevas både på planet young adult/guilty pleasure men också landar på ett filosofiskt plan. Vad hade man själv gjort om man visste att man som mest hade en månad kvar? Försvinner meningen med tillvaron när man vet att lamporna släcks snart eller blir det ljusare fram tills dess?

❥ Recension

Denna önskade jag mig i julklapp samma år den kom ut, 2018?, och blev SÅ glad när jag fick den. Sen fick den av någon anledning stå i hyllan i två år. Det blir lätt så för mig då jag har ca 400 olästa böcker som jag verkligen vill läsa och sen får jag kontinuerligt recensionsex som jag prioriterar så någon gång ibland blir det en bok från "min egen hylla". Och vilken bok! En berättelse väl värd att vänta på! Wow!

Boken fångade mig direkt och jag blev helt uppslukad. Man får följa Simon och Lucinda, två ungdomar som känns så vansinnigt levande. Strandberg kan verkligen gestalta och blåsa liv i sina karaktärer. Inte bara det förresten, hela berättelsen är, ironiskt nog, levande. Nedräkningen är fruktansvärd och gör det lilla extra för att det ska bli en bladvändare. Miljöerna är väldigt träffande, hur det ser ut runt omkring oss när allt stannar av i samhället. Sopor, krossade rutor, ödslighet.

Jag var där med dem, levde i deras kaos, deras tankar, deras känslor, deras handlingar. Jag känner att jag snublar på orden inför den här recensionen för jag kan inte uttrycka allt jag känner. Mats Strandberg har även blåst liv i mig. Väckt mig. 

Jag är känslomässigt utmattad och dränerad efter att ha läst den här boken. Under de dagar det tog att läsa den tänkte jag på den så fort jag inte läste. Den väckte så mycket i mig, jag är upprymd och helt slut. Jag kommer aldrig glömma den här boken, den är ren magi. Själavårdande och ödesdiger. 

Två citat jag tyckte mycket om:

"Vi kan ju inte bara sluta leva.
Vi är faktiskt inte borta än."

"Månen är full av kratrar. Ett tyst vittne om hur våldsam rymden alltid har varit."

Boken får 🪐🪐🪐🪐+ av 5.

En otroligt spännande och gripande bok. Själv börjar man fundera över vad man skulle göra och vilka man skulle träffa om man bara hade 4 veckor kvar i livet. Rekommenderar verkligen denna till alla som gillar att läsa dystopier!

Slutet närmar sig mer och mer. Berättelsen lunkar trots det på i ett ganska lugnt tempo. Den lämnar tid för eftertanke. Och den är full av fina relationer, komplicerade relationer och personlig utveckling tillsammans med andra.

"Tell us" (/"Tellus") är fyndigt, ett nästan genialt och mycket fint sätt att skildra Lucindas perspektiv och tankar om sin egen och mänsklighetens existens.

Slutet av Mats Strandberg är en bok jag längtat efter att läsa sen den kom ut. Jag tror dessvärre att jag valde att läsa den vid fel tidpunkt. Önskar att jag läste denna innan pandemin som är just nu världen då vår verklighet just nu har lite likheter med boken. Tror jag hade tyckt om boken mer då så att säga. MEN jag tycker ändå mycket om boken, speciellt handlingen! Boken handlar om att jorden kommer träffas av en komet och alla vet om när detta kommer ske. Man får följa två ungdomar i deras sista tid i livet och hur de handskas med att de snart ska dö. Det är en spännande bok även fast man vet hur den ska sluta. Och Strandberg har gjort ett bra jobb med karaktärerna, de känns verkligen verkliga!

Mycket spännande och stark bok om hur man upplever de sista 4 veckorna i livet innan allt liv ska utplånas, man våndas när man läser boken och slutet är både vackert och jobbigt.
Mycket läsvärd!

I boken Slutet följer vi två ungdomar de sista fyra veckorna innan en komet kommer krascha med jorden och utplåna allt liv.

Trots att boken är över femhundra sidor lång blev den aldrig långdragen och sidorna bara flög förbi. Mitt i handlingen tar historien en liten vändning som jag tycker tillförde mycket till boken. Väldigt läsvärd!

Jag lyfter på hatten för Mats Strandberg som vågade skriva denna berättelse, för han gör det väldigt, väldigt bra. Språket är fantastiskt, handlingen går lagom fort fram. De psykologiska djupen finns där i huvudpersonernas många reflektioner omkring livet, den slutgiltiga döden (eller är den verkligen det?), framtiden och vad som till syvende och sist faktiskt betyder något. Jag sögs in i berättelsen och kunde inte förmå mig själv att sluta! Däremot;
Jag känner inte igen mig i den kristendom som beskrivs. Och att detta med religionskritiken skulle bli ett sådant genomgående tema tycker jag gjorde att läsningen blev stundvis svår. Tonen blir närmast raljant ibland. Religionskritik kan absolut ha sin plats, men det kan bli för mycket också. Och under en stor del av boken känner jag att det kanske blir för skarpt och kantigt.
Berättelsen kom att handla mycket om kristendom. Vilket på ett sätt är lite synd. Berättelsen utspelar sig visserligen i ett sekulärt Sverige som vi ju vet har sina rötter i kristendomen, men det känns lite tomt utan en enda notis i tv eller på nätet kring hur andra större världsreligioner hanterar den sista tiden. För jag tänker mig ändå att de också möts i sina helgedomar för att invänta kometen.
Mot slutet tycker jag att det blir mer nyanserat. Slutet blir en fin skildring av hur tro, oavsett sort, kan bära en människa genom det svåraste. Det blir också en fin, försonande skildring av vad kyrkan som instution ändå betyder för människor. Att vi behöver varandra. För Slutet handlar givetvis inte bara om religion, det handlar mycket om detta att vara människa, hur vi hanterar faktumet att vi en dag ska dö, hur vi hanterar känslan av meningslöshet och hur vi behöver ett hopp oavsett hur vi formulerar det.
Det är en stor bok Strandberg skrivit. En svår. Tankeexperimentet är så verklighetstroget att det skalar av en del lager i mig som till slut ger mig samma krypande magvärk som karaktärerna, och också en avslutande tacksamhet för att jag inte stiger ur berättelsen in i en värld som ska gå under om några veckor.

Mats Strandbergs bok Slutet, en riktigt bladvändare som får en att läsa långt in på natten.

Spänningen och den beskrivande berättelsen gör att man får det svårt att lägga ifrån sig boken.

Lek med tanken att du vet exakt på minuten när du ska dö. Vetskapen om vilket klockslag världen kommer förintas.

Du är i din ungdom men vet att du omöjligt kommer hinna med allt, tiden räcker inte till för att uppleva ens hälften.

Hur skulle du leva den sista tiden? Hur skulle dina nära och kära leva sin sista tid i livet?

Vad skulle hända om alla bara hade en månad kvar att leva? En enorm komet är nämligen på väg mot jorden och den 16:e september 04:12 kommer den träda in i atmosfären. Bara någon minut senare kommer allt biologiskt liv på planeten att vara förintat. Det är bakgrunden i boken Slutet som är skriven av Mats Strandberg. Han är känd från tidigare böcker som "Färjan" och "Hemmet" med viss inspiration från Stephen Kings skräckatmosfär. Nu har han istället valt en betydligt mer realistisk och naturlig form av skräck.

Huvudpersonerna i boken är Lucinda och Simon och deras vänner. De är 17 år och boken riktar sig lite extra mot ungdomar, trots det allvarliga ämnet. Vad som gör Slutet speciell är att alla vet om att jorden är på väg att gå under. Det påverkar alla deras val och alla människor i deras liv. Den normala situationen för unga personer är att de känner sig nästan osårbara. Döden är något abstrakt som befinner sig mycket långt bort i tiden. I den här boken är situationen helt annorlunda. Karaktärerna ställs inför något oundvikligt som på många sätt är mer skrämmande än en seriemördare eller ett monster. Då finns kanske en chans att undkomma med livet i behåll, men i Slutet är hela mänskligheten dödsdömd.

Som läsare är det naturligt att själv börja tänka på hur du skulle agera om du befunnit dig i samma situation som bokens karaktärer. Många beslut sker på andras bekostnad och vem ska egentligen bestämma hur livets sista dagar ska spenderas? Vad händer om människor i omgivningen drabbas av panik eller blir våldsamma? Det finns många spännande och skrämmande saker i boken som ger rejäla tankeställare. Kanske skulle det vara bäst om majoriteten av alla människor i världen var lyckligt ovetande om vi gick mot ett sådant grymt öde, men antagligen skulle informationen spridas snabbt och då befinner vi oss i bokens scenario.

Boken är välskriven och relativt lättläst. Den är svår att lägga ifrån sig när man väl har börjat. Nackdelen är att ämnet är lite väl tungt, särskilt för just ungdomar och unga vuxna. Att brottas med existentiella frågor är inte helt lätt och brukar bli lättare med åldern när man börjat resonera mer kring sin egen dödlighet. Samtidigt ger den många lärdomar och i slutändan passar boken för de flesta läsare. Trots allt är det redan många ungdomar som diskuterar i banor kring världens undergång i relation till klimathot. Lyckligtvis ligger den undergången längre bort än en månad och förhoppningsvis kan den fortfarande förhindras.