Liknande böcker
Frågor jag fått om Förintelsen
Questions I am asked about the Holocaust
Bok av Hédi Fried
En i raden av böcker som skrivits av Hédi Fried; en av få överlevare från Förintelse som fortfarande kan berätta om koncentrationslägret i Auschwitz.
Tillsammans med föräldrarna och systern blev Hédi tvångsförflyttad till lägret i Auschwitz, där hon mirakulöst nog överlevde. I den här boken har Hédi samlat frågor hon fått om sina upplevelser.
Behöver man veta mer om Förintelsen än man får i den här boken. Kanske, men den täcker ändå en stor del av det som mänskligheten inte får glömma. I boken besvarar Hédi med ett enkelt och direkt språk frågor som hon fått om Förintelsen när hon har varit ute och föreläst på skolor.
Hédi Frieds bok Frågor jag fått om Förintelsen är en sorts litterär FAQ sammanställd av en av kvinnorna som överlevde dessa hemskheter.
Jag fick läsa den här lilla boken om 146 sidor lite i taget. Det var bitvis tung läsning. Men Hédi Fried har allt sedan hon tvångsförflytattades från sin hemstad, sattes i koncentrationsläger och befriats pratat och skrivit om och tänkt på sina upplevelser varje dag. Under 30 år har hon föreläst på svenska skolor. Hon har skrivit böcker. Varje dag har Förintelsen funnits – och finns – i hennes medvetande. Inte en dag utan dessa… hemskheter. Men ett sätt för henne att kunna gå vidare har varit att inte glömma. Hon skriver på ett ställe i boken att
”[…] Dagboksskrivandet blev en sorts självanalys. […]
Som en av allt färre överlevande som finns kvar är det ett oerhört viktigt uppdrag hon har att inte bara skriva dagbok utan också berätta sanningen.
Det är obegripligt för mig hur en kan överleva det Hédi Fried blivit utsatt för – och överleva utan att bli galen. Hédi Fried blev psykolog till yrket. Om själva överlevandet och livskraften vi bär inom oss skriver hon:
” […] Så länge det finns liv i oss vill vi fortsätta leva, vad som än händer. […]
Hon skriver också om mottagandet i Sverige. Detta med maten, till exempel, känner jag igen från min egen familj. Inget fick kastas, mat sparades, gömdes och kylskåpen hos många överlevare var konstant överfulla. Befriarna här var snälla och nyfikna, berättar Hédi Fried, men de ville egentligen inte höra vad som hänt. Det är ett mönster hon känner igen i nutid: människor vill gärna ge av överflödet, men när det kommer till uppoffringar blir de mindre villiga.
Jag skulle kunna citera massor mer ur boken, men jag tycker att du ska skaffa och läsa den själv. Fast jag vill gärna runda av det här inlägget med några sista ord från författaren:
” […] Jag själv tycker att meningen med livet är livet självt. […]
Mitt omdöme om boken kan inte bli annat än det högsta. Vi får aldrig glömma.
Jag fick läsa den här lilla boken om 146 sidor lite i taget. Det var bitvis tung läsning. Men Hédi Fried har allt sedan hon tvångsförflytattades från sin hemstad, sattes i koncentrationsläger och befriats pratat och skrivit om och tänkt på sina upplevelser varje dag. Under 30 år har hon föreläst på svenska skolor. Hon har skrivit böcker. Varje dag har Förintelsen funnits – och finns – i hennes medvetande. Inte en dag utan dessa… hemskheter. Men ett sätt för henne att kunna gå vidare har varit att inte glömma. Hon skriver på ett ställe i boken att
”[…] Dagboksskrivandet blev en sorts självanalys. […]
Som en av allt färre överlevande som finns kvar är det ett oerhört viktigt uppdrag hon har att inte bara skriva dagbok utan också berätta sanningen.
Det är obegripligt för mig hur en kan överleva det Hédi Fried blivit utsatt för – och överleva utan att bli galen. Hédi Fried blev psykolog till yrket. Om själva överlevandet och livskraften vi bär inom oss skriver hon:
” […] Så länge det finns liv i oss vill vi fortsätta leva, vad som än händer. […]
Hon skriver också om mottagandet i Sverige. Detta med maten, till exempel, känner jag igen från min egen familj. Inget fick kastas, mat sparades, gömdes och kylskåpen hos många överlevare var konstant överfulla. Befriarna här var snälla och nyfikna, berättar Hédi Fried, men de ville egentligen inte höra vad som hänt. Det är ett mönster hon känner igen i nutid: människor vill gärna ge av överflödet, men när det kommer till uppoffringar blir de mindre villiga.
Jag skulle kunna citera massor mer ur boken, men jag tycker att du ska skaffa och läsa den själv. Fast jag vill gärna runda av det här inlägget med några sista ord från författaren:
” […] Jag själv tycker att meningen med livet är livet självt. […]
Mitt omdöme om boken kan inte bli annat än det högsta. Vi får aldrig glömma.
Frågor om förintelsen är en kort men informativ frågor-och-svar-bok där Hédi Fried delar med sig av sina personliga upplevelser och erfarenheter i koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen. I boken besvaras frågor som: Vad minns du från ankomsten till Auschwitz? Hur var det att ha mens? Fanns det snälla SS-soldater? Hur blev ni mottagna i Sverige? Hur ser du på framtiden och, den kanske viktigaste frågan av alla, skulle det kunna hända igen? Frågorna grundar sig i de föreläsningar Hédi haft för svenska skolungdomar om förintelsen, rasism och demokrati.
Det positiva med boken är att den har flera dimensioner och berättar både om tiden innan, under och efter förintelsen. Hédi ger sannerligen svar på tal, och lyckas därigenom skapa en förståelse för det annars helt oförståeliga.
Boken har ett enkelt språk och uppbyggnad, vilket gör den snabbläst och lätt att ta till sig. På så sätt blir boken intressant för en större målgrupp, och bör utan tvekan läsas av ALLA. Anledningen till att boken bara får 3/5 i betyg av mig är att jag hade önskat längre och mer fördjupande svar på frågorna. Men det jag saknade hoppas jag finna i Hédis tidigare böcker, som jag ser framemot att läsa.
Frågor om förintelsen är ett livsviktigt tidsdokument, inte minst för att Hédi med sina 96 år idag är en av få som fortfarande kan berätta om förintelsen ur ett personligt perspektiv. Boken påminner oss om att lära av historien genom att ta avstånd från från antisemitism och främlingsfientlighet, och ta ansvar för att att det som hände aldrig får hända igen.
Det positiva med boken är att den har flera dimensioner och berättar både om tiden innan, under och efter förintelsen. Hédi ger sannerligen svar på tal, och lyckas därigenom skapa en förståelse för det annars helt oförståeliga.
Boken har ett enkelt språk och uppbyggnad, vilket gör den snabbläst och lätt att ta till sig. På så sätt blir boken intressant för en större målgrupp, och bör utan tvekan läsas av ALLA. Anledningen till att boken bara får 3/5 i betyg av mig är att jag hade önskat längre och mer fördjupande svar på frågorna. Men det jag saknade hoppas jag finna i Hédis tidigare böcker, som jag ser framemot att läsa.
Frågor om förintelsen är ett livsviktigt tidsdokument, inte minst för att Hédi med sina 96 år idag är en av få som fortfarande kan berätta om förintelsen ur ett personligt perspektiv. Boken påminner oss om att lära av historien genom att ta avstånd från från antisemitism och främlingsfientlighet, och ta ansvar för att att det som hände aldrig får hända igen.
I den här gripande boken berättar författarinnan, psykologen och överlevaren Hédi Fried om frågor hon fått under sina besök i Sveriges skolor angående vistelsen i Auschwitz.
Hédi har rest runt i landets skolor i drygt trettio års tid för att berätta om sina år i koncentrationslägret i Auschwitz, dit hon fördes tillsammans med sina föräldrar och sin syster, och där hon miste båda sina föräldrar.
Som läsare kan det vara svårt att ta till sig att detta är händelser som faktiskt hänt, och enligt Hédi själv är det en av de största anledningarna till att hon valt att möta sina läsare. I personliga samtal med elever och lärare blir katastrofens omfattning än tydligare, vilket enligt Hédi hjälper till att göra en ofattbar historisk händelse något mer begriplig.
I skrivande stund är Hédi Fried en av få som kan berätta om Förintelsen och om sina egna personliga upplevelser och erfarenheter. I den här boken ger hon svar på frågor som vad det betydde att ha sin syster i lägret, hur det var med hunger, sömn, rädslor och kontakten med omvärlden et cetera.
Frågorna har Hédi samlat på sig från möten med elever i olika åldrar och för första gången har hon samlat svaren på dem i en och samma bok. Det är genom att författa, läsa och berätta om sådana här böcker som övergrepp av Förintelsens magnitud kan undvikas. Och inom en relativt snar framtid är det bara böckerna som lever kvar...
Hédi har rest runt i landets skolor i drygt trettio års tid för att berätta om sina år i koncentrationslägret i Auschwitz, dit hon fördes tillsammans med sina föräldrar och sin syster, och där hon miste båda sina föräldrar.
Som läsare kan det vara svårt att ta till sig att detta är händelser som faktiskt hänt, och enligt Hédi själv är det en av de största anledningarna till att hon valt att möta sina läsare. I personliga samtal med elever och lärare blir katastrofens omfattning än tydligare, vilket enligt Hédi hjälper till att göra en ofattbar historisk händelse något mer begriplig.
I skrivande stund är Hédi Fried en av få som kan berätta om Förintelsen och om sina egna personliga upplevelser och erfarenheter. I den här boken ger hon svar på frågor som vad det betydde att ha sin syster i lägret, hur det var med hunger, sömn, rädslor och kontakten med omvärlden et cetera.
Frågorna har Hédi samlat på sig från möten med elever i olika åldrar och för första gången har hon samlat svaren på dem i en och samma bok. Det är genom att författa, läsa och berätta om sådana här böcker som övergrepp av Förintelsens magnitud kan undvikas. Och inom en relativt snar framtid är det bara böckerna som lever kvar...