Tsatsiki och farsan

Äntligen ska Tsatsiki få träffa sin pappa Bläckfiskaren! Det är första sommarlovet, och i dånande hetta är han och Morsan på väg mot den grekiska ö där pappa Yanis bor. Vad häpen han ska bli, för han vet ju inte om att han har en son på åtta år långt däruppe i Sverige. Men det pirrar väldigt i magen: tänk om Tsatsiki nu inte tycker att Yanis är som han vet att en riktig farsa ska vara! Egentligen är en riktig farsa nog ganska lik deras hyresgäst Göran, men det verkar ju Morsan aldrig fatta trots att Göran blir mjuk som en vante bara han tittar på henne. I Grekland får Tsatsiki jaga bläckfiskar och dyka i grottor med kusin Elena. Och tre saker lär han sig: att tjejer kan vara otroligt modiga, att de kan kyssas så det känns ända ner i tårna, och att man aldrig riktigt kan lita på mammor, inte ens på Morsan. Hemma i Sverige igen finns det mer att lära, inte bara i skolan, där han som tur är inte längre är ettagluttare: Visserligen är busen Mårten Pissråtta inte lika farlig som han låtsas, men är det en bra idé att låta honom flytta hem till dem? Hur kommer det sig att Maria Grynwall, som hjärtade Tsatsiki hela ettan, nu plötsligt tycker att han är pest? Är det verkligen så att man inte ens kan lita på sin bästa kompis? Fast nog är Per Hammar bra att ha när man är hemma och det dyker upp en mystisk kille som alldeles säkert är en inbrottstjuv. Och det är illa nog att Göran plötsligt kommer och berättar att han tänker gifta sig och flytta, men måste han välja en sån tråkig tjej? När nu Morsan finns? Moni Nilsson-Brännström är född 1955. Hon debuterade 1984 och återkom med besked 1995: Tsatsiki och Morsan blev en av de nya barnböcker som verkligen uppmärksammades, både av läsare och recensenter. Den är även såld till förlag i Tyskland, Danmark och Norge.