En liten pojke hittas avliden i en kokhet bil en varm sommardag. Allt tyder på att pojkens mamma glömt honom där sovandes i det förvirrade sinnestillstånd hon befunnit sig i. Till följd av den fruktansvärda händelsen tvingas den förtvivlade mamman utstå hat och hot på nätet från stadens invånare. För kriminalinspektör Malin Fors blir fallet ett dilemma. Hur ska man döma den som redan straffas på värsta tänkbara vis?.
Den här boken växte på mig. Förmodligen berodde motståndet i början på att jag inte riktigt föredrar sk krimböcker där det alltid är en polis i huvudrollen.
Men författarens övriga detaljbeskrivningar och de personliga problemen Malin Fors tampas med gjorde boken unik och den blev därefter riktigt bra!
Men författarens övriga detaljbeskrivningar och de personliga problemen Malin Fors tampas med gjorde boken unik och den blev därefter riktigt bra!
Rekommenderas för den som tycker om nordiska kriminalromaner
En serie jag har läst och gillat från början är Mons Kallentofts Malin Fors-serie. Malin Fors är polis i Linköping, nära mina hemtrakter. År 2018 kom den tolfte boken i serien ut. Jag har just läst det sista ordet i Himmelskriket.
Boken inleds på ett alldeles förskräckligt sätt: en liten pojke har glömts kvar i en het bil en augustidag och avlider. Hans mamma har varit utbränd men hade börjat arbeta när hon helt enkelt glömmer att lämna sonen på dagis en dag. Nåt brott verkar inte ligga bakom det hela, så när all formalia är avklarad av Malin Fors och kollegan Zeke avslutar de ärendet. Men mamman utsätts av såväl hat som hot, både på sociala medier och i verkliga livet. När det sker ett mord tvingas Malin Fors, Zeke och de andra på Linköpingspolisen gå tillbaka till fallet. Mitt i allt detta otäcka råkar Malin Fors dotter Tove illa ut. Samtidigt har Malin Fors träffat en man och det verkar vara kärlek på gång.
Det tar ganska lång tid innan det sker ett regelrätt brott i den här boken. Att glömma sitt barn i en het bil är förstås fruktansvärt, men det är inte nåt medvetet brott. Eller? Jag tycker Himmelskriket skiljer sig en del från de tidigare böckerna i serien. Visserligen tar boken upp otäcka och realistiska händelser, fast det känns inte som om den är nån kriminalroman/deckare till att börja med. Ibland stannar jag upp och tänker att boken har börjat väldigt anslående. Sen… liksom avtar anslåendet. Bitvis glänser författaren inte ens som han vanligen gör – med sitt språk och sin förunderliga förmåga att bruka det. Även Malin Fors nya kärleksrelation skildras lite med vänsterhanden. I stället tycker jag att boken är hafsigt skriven på sina ställen. MEN… sen briljerar Mons Kallentoft mot slutet. Boken får ett helt oväntat slut för mig och det är det allra bästa med med Himmelskriket. Tyvärr räcker det inte till högsta omdöme.
Mitt omdöme blir högt.
Boken inleds på ett alldeles förskräckligt sätt: en liten pojke har glömts kvar i en het bil en augustidag och avlider. Hans mamma har varit utbränd men hade börjat arbeta när hon helt enkelt glömmer att lämna sonen på dagis en dag. Nåt brott verkar inte ligga bakom det hela, så när all formalia är avklarad av Malin Fors och kollegan Zeke avslutar de ärendet. Men mamman utsätts av såväl hat som hot, både på sociala medier och i verkliga livet. När det sker ett mord tvingas Malin Fors, Zeke och de andra på Linköpingspolisen gå tillbaka till fallet. Mitt i allt detta otäcka råkar Malin Fors dotter Tove illa ut. Samtidigt har Malin Fors träffat en man och det verkar vara kärlek på gång.
Det tar ganska lång tid innan det sker ett regelrätt brott i den här boken. Att glömma sitt barn i en het bil är förstås fruktansvärt, men det är inte nåt medvetet brott. Eller? Jag tycker Himmelskriket skiljer sig en del från de tidigare böckerna i serien. Visserligen tar boken upp otäcka och realistiska händelser, fast det känns inte som om den är nån kriminalroman/deckare till att börja med. Ibland stannar jag upp och tänker att boken har börjat väldigt anslående. Sen… liksom avtar anslåendet. Bitvis glänser författaren inte ens som han vanligen gör – med sitt språk och sin förunderliga förmåga att bruka det. Även Malin Fors nya kärleksrelation skildras lite med vänsterhanden. I stället tycker jag att boken är hafsigt skriven på sina ställen. MEN… sen briljerar Mons Kallentoft mot slutet. Boken får ett helt oväntat slut för mig och det är det allra bästa med med Himmelskriket. Tyvärr räcker det inte till högsta omdöme.
Mitt omdöme blir högt.
Sommaren har varit tryckande varm, jobbig för både människor och djur. Dom brukar ju varna för att man inte ska lämna sina hundar i bilen när det är varmt, även om det är i skuggan och även om det "bara" är kring 20 gradet. När det är så varmt som nu så skall man definitivt inte lämna någon levande varelse överhuvudtaget i bilen! Men så händer det värsta. Fanny glömmer sin son i bilen, i solen, när det är jättevarmt ute. Visserligen har hon varit utbränd, men har börjat så sakteliga komma tillbaka till sitt vanliga jag. Eller det trodde hon i alla fall. Så händer detta. Lilla Oliver kokas till döds, Fanny blir galen av sorg. Kriminalinspektör Fors blir tillsammans med en kollega kallad till platsen. Det blir en rutinmässig utredning, eftersom inget egentligt brott har begåtts. Men så inträffar ett mord som har koppling till Olivers olyckliga död och Malin och hennes kollegor blir tvungen att titta närmare på olyckan.
Kallentoft förnekar sig inte, utan skriver en roman som griper tag i en från första till sista sidan. Jag kunde bokstavligt inte släppa ifrån mig boken utan läste den från pärm till pärm på mindre än en dag. Karaktärerna är mycket trovärdiga, vilket tyder på stor människokännedom eller stor erfarenhet av att skriva om människor - i Mons fall är det både och. Man kommer alla personer så nära, man förstår precis deras tankar och känslor.
Vad är en förälder beredd att göra för sitt barn? Hur långt sträcker sig kärleken? Finns det någon gräns när det rätta blir fel, kan kärlek egentligen nånsin vara fel? Kallentoft beskriver på ett strålande och träffande sätt om föräldraskapets våndor. Man känner igen sig, vilket känns som en befrielse - man tänker "Inte bara jag alltså!".
Själva mordgåtan håller en på halster in i det sista, Kallentoft lyckas hålla en på halster genom hela boken, vilket gör att man inte kan släppa den.
Vill du läsa en drabbande och fängslande bok, ska du definitivt läsa denna!
Kallentoft förnekar sig inte, utan skriver en roman som griper tag i en från första till sista sidan. Jag kunde bokstavligt inte släppa ifrån mig boken utan läste den från pärm till pärm på mindre än en dag. Karaktärerna är mycket trovärdiga, vilket tyder på stor människokännedom eller stor erfarenhet av att skriva om människor - i Mons fall är det både och. Man kommer alla personer så nära, man förstår precis deras tankar och känslor.
Vad är en förälder beredd att göra för sitt barn? Hur långt sträcker sig kärleken? Finns det någon gräns när det rätta blir fel, kan kärlek egentligen nånsin vara fel? Kallentoft beskriver på ett strålande och träffande sätt om föräldraskapets våndor. Man känner igen sig, vilket känns som en befrielse - man tänker "Inte bara jag alltså!".
Själva mordgåtan håller en på halster in i det sista, Kallentoft lyckas hålla en på halster genom hela boken, vilket gör att man inte kan släppa den.
Vill du läsa en drabbande och fängslande bok, ska du definitivt läsa denna!
Den tolfte delen om Malin Fors. Tycker det kan vara tryggt och skönt att följa en serie då den efter ett tag börjar kännas hemtam, man blir ”kompis” med seriens karaktärer. Det jag gillar med just Malin är hennes tillkortakommanden och att hon inte är perfekt, utan rätt naggad i kanten men ändå står på benen. Jag uppskattar också Kallentofts förmåga att skriva så man verkligen får följa Malins tankar och känslor på ett utförligt och trovärdigt sätt.
Himmelskriket är på ett sätt varje förälders mardröm men här i flera dimensioner. För offret både som mamma, partner och en del av ett samhälle. Belyser hur snabba vi är på att döma varandra och hur lätt det kan vara när man sitter bakom en skärm.
Passar bra som sommarläsning då den tar sin början en varm augustidag!
Himmelskriket är på ett sätt varje förälders mardröm men här i flera dimensioner. För offret både som mamma, partner och en del av ett samhälle. Belyser hur snabba vi är på att döma varandra och hur lätt det kan vara när man sitter bakom en skärm.
Passar bra som sommarläsning då den tar sin början en varm augustidag!
Kriminalinspektör Malin Fors får återigen ta sig an ett svårt och skrämmande fall. Det är en het dag i augusti och en liten pojke återfinns död i en bil. Malin Fors kommer till platsen och då sitter pojkens mamma med honom i famnen. Hon håller sin avlidne pojke tätt intill sig och från att ha skrikit sig hes låter nu mamman bara lite smått klagande. Mamman har varit utbränd nyligen och det verkar som att hon helt enkelt glömt sin son i bilen. Utredningen avslutas och mamman utsätts för hat online och från invånarna i staden där allt skett, Linköping. Men så sker plötsligt ett helt nytt mord och polisen tvingas plötsligt att gå tillbaka till fallet med den döde pojken.
Vad tycker jag om boken?
Den här boken är den tolfte i serien om Malin Fors men den kan absolut lika gärna läsas som en fristående bok. Boken är den tredje boken i en svit om de fem sinnena och man kan inte bortse från att författaren verkligen lyckas väga in kopplingen på ett bra sätt.
Det som är lite negativt är att den här boken är genomskinlig i handlingen och det är lätt att gissa sig till vem som är ond. Dessutom saknas flera av de välskrivna beskrivningar som annars är kännetecknande för Kallentofts böcker.
Vad tycker jag om boken?
Den här boken är den tolfte i serien om Malin Fors men den kan absolut lika gärna läsas som en fristående bok. Boken är den tredje boken i en svit om de fem sinnena och man kan inte bortse från att författaren verkligen lyckas väga in kopplingen på ett bra sätt.
Det som är lite negativt är att den här boken är genomskinlig i handlingen och det är lätt att gissa sig till vem som är ond. Dessutom saknas flera av de välskrivna beskrivningar som annars är kännetecknande för Kallentofts böcker.