Serien om Malin Fors, #11

Bödelskyssen

Bok av Mons Kallentoft
Mons Kallentofts böcker om kriminalinspektör Malin Fors har sålts i över tre miljoner exemplar och älskas av läsare världen över. I Bödelskyssen är Malin tillbaka i Linköping efter en uppslitande tid som sambandsofficer i metropolen Bangkok. Hon har lyckats hålla sig nykter, men är rastlös och behöver ett komplicerat fall för att hålla begäret efter alkohol stången. Så kapas ett plan på Linköpings flygplats och Malin och hennes kollegor kastas in i det största gisslandramat i Sveriges historia. Över fyrtio män, kvinnor och barn hotas till livet av kaparen som har tagit sig rätten att bestämma över andras liv och död. Men kan några få liv offras för att rädda många? Kapningen blir en tragisk händelse som får efterverkningar under lång tid framöver. När sommaren når sin kulmen exploderar Linköping i ett grymmare våld än staden någonsin skådat. Malin måste försöka stoppa en mördare som hela tiden hotar att slå till igen, och som ständigt ligger steget före. Bödelskyssen är del två i deckarkungen Mons Kallentofts nya serie om Malin Fors, inspirerad av de fem sinnena. Den första delen i serien, Djävulsdoften, hyllades av kritikerna, liksom hans tidigare böcker om Malin.
Ibland unnar jag mig en och annan ganska nyutkommen bok i inbunden utgåva. Det gjorde jag när Mons Kallentofts andra del i den andra serien om Malin Fors kom ut 2017. Denna andra serie är inspirerad av de fem sinnena, enligt baksidestexten.

En kapning av ett plan på Linköpings flygplats är inledningen på Bödelskyssen. Kaparen är ingen terrorist utan visar sig vara en ensamstående pappa som vill utkräva hämnd för sin dotter. Dottern blev berusad på en fest och utsattes för ett sexuellt övergrepp. Det hela filmades och spreds via sociala medier, nåt som fick till följd att flickan tog livet av sig. Kapningen avslutas kanske inte som tänkt. Men de skyldiga unga får en efter en grymma straff av en ny hämnare. Malin Fors och hennes kollegor arbetar under stark tidspress – som vanligt.

Precis som i den förra boken jag läste kan jag konstatera att barn är grymma. Och även den här gången används sociala medier för att jävlas. Börjar det inte bli lite tjatigt? Kanske. Men det speglar tyvärr den verklighet vi lever i. I den här boken känns vissa andra partier ganska långa och utdragna, halvsega. Malin Fors själv är dessutom rätt… beige den här gången. Som alltid är i alla fall slutet rafflande. Fast det jag gillar allra bäst är författarens språk. Understundom är det nästan lika vackert som poesi – trots att detta är en deckare och att det handlar om våld, övergrepp och mord.

Mitt omdöme blir högt.