Påfågelsommar

Maggie återvänder från Australien till godset Cloudesley i England när hennes farmor blir sjuk. Hon har blandade känslor. Dels vill hon finnas där för sin farmor, som hon vuxit upp hos, och samtidigt brottas hon med skuldkänslor över anledningen till att hon flydde till Australien.

Parallellt med historien om Maggie får vi läsa om farmor Lilians ungdom. Hon gifte sig med den mycket äldre Charles och äktenskapet blir långt ifrån vad hon tänkt sig.

En sommar anlitas en konstnär för att måla ett helt rum och han bjuds in att bo på Cloudesley över sommaren. Det får oanade konsekvenser.

Nutid och dåtid flätas ihop och vi får en berättelse om stor kärlek, sorg, familjehemligheter och svek.

Boken har ett ganska klassiskt upplägg där dåtid varvas med nutid; ett upplägg som faller mig väl i smaken.

Berättelsen i nutid handlar om Maggie som är uppvuxen på ett släktgods i England och som i inledningen av boken kommer tillbaka dit efter ett år i Australien för att ta hand om sin gamla sjuka farmor. Maggie oroar sig för godsets framtid och sin egen karriär och försöker närma sig de människor som hon innan sin avfärd stod nära.

I dåtid får vi följa Lillian, Maggies farmor, som ung. Vi får höra hur kärlekshistorien med hennes make Charles börjar och får följa deras liv med fester och lyxigt leverne. En dag anlitar Charles en lovande konstnär vid namn Jack för att göra en väggmålning under en sommar.

De olika tidsperioderna varvas och läsaren får veta mer och mer om hur händelser hänger ihop. Det är en bok om relationer, kärlek och livsval; en ganska sorglig sådan som skildrar skörhet i relationer och hur krav och förväntningar från omgivning kan vara drivande i de livsval man gör. Den handlar också om beroende, maktmissbruk och missförstånd. En röd tråd är kärlek och längtan. Den är välskriven med fantastiska miljöbeskrivningar som lätt ger läsaren känslan av att vara där allt sker. En mycket bra bok som nominerades till årets bok 2019. Rekommenderas varmt.

En gripande historia som lämnar mig med ett intryck. En kvinna vars liv inte är som det verkar på ytan, med en starkt kontrollerande make men som träffar sitt livs kärlek. Ett litet minus för nutidsdelen som handlar om Lilians barnbarn - den känns onödig och inte lika gripande som berättelsen som utspelar sig i dåtid. Läsvärd.

Den här boken tyckte jag mycket om, en perfekt bok till tända ljus och mörka kvällar. Jag förväntade mig en lättsmält bok men där hade jag fel, på ett positivt sätt. Boken är både spännande och sorglig och jag tycker författaren vågar göra det jobbigt för sig. Det är enkelt att twista allt till något lyckligt, en lärdom men ibland måste vissa saker få vara jobbiga och sorgliga och det får dom i den här boken. Den är otroligt fin och jag rekommenderar dig verkligen att läsa den.

Påfågelsommar är - En uppslukande roman om familjehemligheter och förbjuden kärlek på den engelska landsbygden. På samma släktgods, men med många år emellan, är två kvinnor med om varsin omvälvande sommar. Lillian Oberon känner sig instängd i ett olyckligt äktenskap men ser ingen väg ut. När den karismatiske konstnär som hennes man anlitat kommer till godset vänds allt upp och ner. Årtionden senare kliver Lillians barnbarn Maggie över tröskeln till det nedgångna huset. Hon har återvänt från Australien, dit hon flydde efter ett stort kärlekssvek. Tiden är inne att se sanningen i vitögat och konfronteras med det förflutna. Nutid och dåtid flätas samman och bildar en gripande historia.

Bokens helhetsbetyg är 5 av 5. Det är helt enkelt en fantastisk, gripande och spännande kärleksroman. Men även en historia om två kvinnor vars liv har inneburit en hel del skuld, skam och olycklig kärlek i åratal. Pågågelsommar är en bok som greppade tag om mitt innersta, känslor som väcktes till liv. Jag ville inte att historian skulle ta slut.

Hade absolut inte förväntad att denna boken skulle vara så bra! Boken är otrolig fängslande. Och blir bara bättre. Speciellt sista halvan av boken var jag helt fast.

"Påfågelsommar" är en roman där två historier löper parallellt, dels en om Maggie som återvänder hem till sin barndomsort efter för att ta hand om sin gamla, sjuka farmor Lillian, och dels en om Lillian själv i sin ungdom. Boken rör sig alltså mellan nutid och dåtid och de båda historierna flätas slutligen samman till en, vilket är ett grepp jag tycker mycket om i böcker. Men ibland tycker jag att det är lite otydlig när det byts så jag hade gärna sett att det markerades mer.

"Påfågelsommar" är trots en något långsam början en gripande och bitvis spännande roman om kärlek, plikt och om hur saker inte alltid är som de ser ut.

En fantastisk bok som utspelar sig bådens nutid och dåtid, med hemligheter som uppdagas under läsandets gång. Rekommenderar starkt!

Väldigt snyggt & bra hopp i mellan de 2 olika kvinnornas liv. Man förstod direkt vems liv det handla om. Jag önska så innerligen att Charles hade varit prins charming men se så vart det ikke. Vill inte avslöja för mycke men i slutet började jag faktiskt gråta. Va länge sen jag gjorde det av en bok. Men jag va så inne i boken. Kunde känna vad dom kände. Så ja ni kan förstå att denna boken verkligen fångar in en. Wow
i_chanettes_bokhylla