Skumtimmen

"Skumtimmen" är en härlig boktitel och passande till Johan Theorins debutroman. Den sätter liksom ribban och signalerar om en speciell berättelse. Det är en försvunnen pojke allt kretsar kring; 5-åringen, Jens, försvann från morfar Gerlofs hus på Öland i början av 70-talet. Förgäves letar alla efter honom, han blir inte hittad. Pojkens mor, Julia, får dock hela 20 år senare ett oväntat samtal från pappa Gerlof. Pappan ber henne komma ut till ön för att hjälpa till med nya efterforskningar kring hennes sons försvinnande. När Julia anländer till barndomsön för sökandet i det förflutna leder spåren bland annat till den mytomspunna Nils Kant, en ölänning som tidigare skrämt slag på bygden. Trots att han nu är död sedan länge, långt före Jens försvinnande, så sägs Nils Kant synas vandra i skymningen (skumtimmen) på öländska alvaret.

Det är redan i debuten ett härligt språk och "flow" i Theorins berättande. Man kan som vanligt ha lite åsikter om tidshoppandet mellan eror och händelser, som ibland brukar ställa till det i förståelsen. Men det löser sig till slut. En högst utmärkande förstabok får jag säga, med omfångsrikt språk. Öns karga höstnatur beskrivs detaljerat och trovärdigt. Vi har den mystiska öländska dimman som sonen försvinner i, en händelse som starkt påverkar anhöriga och leder till stor sorg för dem. Förutom sorg innehåller boken kärlek, hopp, hämnd, saknad och girighet. Det är när Gerlofs gamle vän dör som storyn och spänningen tar fart. Vännen hade börjat göra kopplingar mellan Jens försvinnande och omvälvande skeenden på 1940-talet. Vad hörde Jens i dimman? Och vem skickar långt senare en pojksandal till ett äldreboende?

Sjunk ner i läsfåtöljen och låt dig svepas med i Theorins målande berättande i Skumtimmen.