Regnmannen

Detta är en lättläst, trevlig kortroman, som handlar om en pensionär som sörjer sin fru som relativt nyligen gått bort. Det gör han bland annat genom att äntligen intressera sig för hennes rosenträdgård. Av ett lustigt sammanträffande, tror mannen att han kan påverka när det ska börja regna. (Den äldre mannen får mig till viss del att tänka på En man som heter Ove, samma slags ensamhet och butterhet.)
Denna lustiga tillfällighet blir till en absurd fascination och känsla av makt eftersom grannar, politiker och press missförstår, tror på honom och eldar på känslan av makt. Mest tycker jag om att gå där och muttra tillsammans med gubben och att det är en fin skildring mellan den äldre mannen och hans vuxna son, som känner stort ansvar för pappan.

Jonas Karlsson är, förutom en bra skådespelare, också en riktigt bra författare. Regnmannen ☔️ är en lättläst kort roman och en sån där bok man inte kan sluta läsa. Ingmar är en enligt mig en gullig, men ganska ensam gubbe, som har tagit över fruns stora intresse för rosor ? Förutom Ingmar och hans rosor får vi även läsa om åldrande, om sorg och saknad och om förhållandet mellan far och son. Men också om önskan att vara större än vad man är och om plötslig makt. Rosor och trädgård ligger mig inte lika varmt om hjärtat som för Ingmar, och det är absolut inte ett av mina största intressen, men att läsa och se denne ensamme, tillbakadragne man lysa upp när han fått reda på en hemlighet som han vill berätta för alla men egentligen inte borde är verkligen så underbart.

Regnmannen ☔️? är en lätt och riktigt härlig bok, med roliga karaktärer och jag kommer definitivt fundera på vad det var som egentligen hände.