Människa utan hund

Jag har pendlat mellan att läsa och lyssna på första delen i Nessers svit om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti.
Nesser har ju en mycket behaglig röst att lyssna till men hans sätt att skriva är till och med strået vassare.
Det är ju en traditionell polisroman vi får ta del av (brott begås och jakt påbörjas) men det blir så mycket mer med Nesser.. på gott och ont. Just denna har en ganska lång startsträcka och påminner litegrann om Agatha Christies klassiska deckare med Poirot i huvudrollen; innan själva brottet begås ska alla inblandade presenteras och detta kan ibland dra ut på tiden. Men samtidigt finns det förstås en mening med detta; läsaren får lära känna alla aktörer och eventuella ledtrådar placeras dessutom ut. Nesser låter oss verkligen lära känna de inblandade och boken utspelar sig under nästan ett års tid.. för en gångs skull löser sig inte fallet på ett par dagar.. men det blir inte alls långrandigt. Tvärtom! Väl igång är det spännande, medryckande, sorgligt och, tro det eller ej, roligt! För Nesser kan konsten att skriva och han har humor.
Andra delen har jag läst redan innan denna och den är det fart i redan från start så jag ser absolut fram emot att läsa tredje delen!