Döden är alltid sann
Bok av Anna Jansson
Döden är alltid sann är första säsongen i ljudboks- och eboksserien Wern. Nu finns den också som pocket!
Det har gått tjugo år sedan Maria Wern gick ut nian, och klassen ordnar återträff i en stuga utanför Tofta. När den sena kvällen går över i natt har vänskapsband brustit och begraven kärlek uppstått på nytt. Är det sant som det sägs, att bara de framgångsrika går på återträffar? Emelie är i alla fall stolt över att hon skrivit klart sitt bokmanus, och inte längre är samma osäkra tjej som på högstadiet, även om vissa fortfarande tror det. Sömndruckna dyker klasskamraterna upp till frukostbordet. Det är då Maria upptäcker att en av klasskamraterna försvunnit under natten. Gamla konflikter har kommit upp till ytan och Maria har all anledning att känna oro.
En av mina favoriter bland svenska nutida deckarförfattare är Anna Jansson. Därför blev jag lite förvånad när jag upptäckte att jag hade missat hennes senaste bok, Döden är alltid sann. Utgivningsdatumet var i oktober 2018, men det var först efter jul samma år som jag upptäckte boken, i pocket. Vad jag förstår kom boken ut som e-bok och ljudbok redan i somras – vilket kan förklara att jag missade den.
Döden är alltid sann är en kortroman. Nej, jag skulle inte kalla den novell, för såna gillar jag inte. Även i den här boken är Maria Wern huvudperson. Hon deltar i en klassåterträff och självklart mördas en av klasskamraterna. Det visar sig handla om gamla oförrätter och framför allt tycks mördaren vilja stoppa ett bokmanus som skulle avslöja ”allt”. Polisen Maria Wern får givetvis inte delta i utredningen eftersom hon faktiskt är en av de misstänkta. Men märkligt nog – och tursamt! – hamnar manuset i Marias händer.
Just att manuset hamnar i Maria Werns händer och att hon får läsa det känns lite märkligt med tanke på att hon portas från polishuset för att kollegorna öppet ska kunna prata om fallet. Förutom det är detta som vanligt en bladvändare. Boken är spännande och jag läser den snabbt. Jag gillar Anna Janssons sätt att skriva och att snabbt föra handlingen framåt. Däremot gillar jag inte att jag hela tiden föreställer mig Eva Röse som Maria Wern. Jag har inget emot Eva Röse, men TV-filmerna tycker jag inte om.
Ett plus med den här lilla boken är den författarintervju som den avslutas med. Jag tycker att Anna Jansson verkar så sympatisk!
Mitt omdöme för den här lilla boken blir emellertid högt.
Döden är alltid sann är en kortroman. Nej, jag skulle inte kalla den novell, för såna gillar jag inte. Även i den här boken är Maria Wern huvudperson. Hon deltar i en klassåterträff och självklart mördas en av klasskamraterna. Det visar sig handla om gamla oförrätter och framför allt tycks mördaren vilja stoppa ett bokmanus som skulle avslöja ”allt”. Polisen Maria Wern får givetvis inte delta i utredningen eftersom hon faktiskt är en av de misstänkta. Men märkligt nog – och tursamt! – hamnar manuset i Marias händer.
Just att manuset hamnar i Maria Werns händer och att hon får läsa det känns lite märkligt med tanke på att hon portas från polishuset för att kollegorna öppet ska kunna prata om fallet. Förutom det är detta som vanligt en bladvändare. Boken är spännande och jag läser den snabbt. Jag gillar Anna Janssons sätt att skriva och att snabbt föra handlingen framåt. Däremot gillar jag inte att jag hela tiden föreställer mig Eva Röse som Maria Wern. Jag har inget emot Eva Röse, men TV-filmerna tycker jag inte om.
Ett plus med den här lilla boken är den författarintervju som den avslutas med. Jag tycker att Anna Jansson verkar så sympatisk!
Mitt omdöme för den här lilla boken blir emellertid högt.