Ondskan

Ondskan är en bok med ett ganska så svårt ämne men den är också väldigt spännande att läsa. Det är väldigt intressant att följa huvudkaraktären Erik och hans resa in till den nya skolan samt så finns det många filosofiska dilemman om vad som är rätt och fel vilket är roligt själv att tänka på enligt mig. Jag rekommenderar boken till folk som gillar tuffa dilemman. Dock så känns det lite för dystert ibland.

Gripande otäck verklighets skildring om livet som arbetargrabb på en internatskola för rikemansbarn. Intressant och spännande om kampen mellan fattig och rik och rättigheter. Mycket läsvärd.

En bok jag har läst flera gånger, men som är lika läsvärd varje gång. Man får följa huvudpersonen Erik som är tonåring på 50-talet. Han blir misshandlad av sin pappa i hemmet och slåss i skolan. Han börjar därefter på internatskolan Stjärnsberg där kamratuppfostran råder. Denna tillvaro skildras på ett mycket målande sätt. Läs den!

En delvis självbiografisk berättelse om huvudpersonen, Erik Ponti och hans tid på internatskolan Stjärnsberg på femtiotalet. Man får också delvis vara med i hemmet och förstår att Erik systematiskt misshandlas av sin far. Hans mor vågar inte stå upp för honom. Även i Eriks skola förekommer mycket våld och Erik relegeras och sätts på internat. I den nya skolan råder en hierarki där ett gäng elever styr med hjälp av våld. Nya elever ska tuktas av de som varit där längre. Erik dras in i det och våldet han utsätts för eskalerar. Gängledarna stör sig allt mer på att Erik inte viker ner sig och att våldet och de psykiska trakasserier han utsätts för inte tycks bita på honom. Erik tar sig igenom skolan fast besluten att hämnas för oförrätterna både i skolan och hemma. Rått och brultalt, men också väldigt känsligt skrivet. Obehagligt och och fängslande.

Det här är den andra boken av Guillou som handlar om Erik Ponti, en karaktär som har för vana att dyka upp i Guillous böcker. I Ondskan är Erik Ponti en ung grabb som har en trasslig skolgång, inte minst för att hans despotiska far pryglar honom och hans mor vänder sig bort när det händer. För att få ordning på Erik skickas han iväg till ett internat, ett internat som blir ett rent helvete för den stackars förvirrade grabben.

Erik Ponti är Jan Guillous alter ego. Det märks tydligt om man har koll på vem Jan Guillou är och hans journalistiska gärning. Det märks också på det sätt som Erik gestaltas på i Ondskan. Det känns att vi kommer Eriks känslor nära. När han lider, lider jag som läsare. Förnedringen av det egna jaget när de systematiska slagen från faderns bälte känns brutalt realistisk. Utsattheten för gruppens grymheter på internatet, där ingen hjälp står att finna, gör att jag känner mig utsatt. Även om tiderna förändras, är känslan likadan för de barn som mobbas hårt även idag. Dit går tankarna när jag läser Ondskan. Barn kan verkligen plåga varandra. Det kan föräldrar också.