Det vackra mysteriet

En del böcker har mer tilltalande titlar och/eller kanske omslag än andra. Louise Pennys bok Det vackra mysteriet, har både och. Utöver det har jag förstås läst och uppskattat de sju tidigare böckerna i serien om kommissarie Gamache och Three Pines. Därmed var mina förväntningar höga på att den här boken skulle vara tilltalande även inuti. Författaren är en av mina icke svenska favoritförfattare, för övrigt. I Kanada där hon verkar har ytterligare minst sex böcker i serien kommit ut. Louise Penny har vidare vunnit flera priser – även samma pris flera gånger! – för sina böcker.

I den här åttonde boken i serien har kommissarie Gamache och hans medarbetare Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen kallats till ett väldigt avskilt och ensligt kloster, Saint-Gilbert-entre-les-loups. Dit har ingen utomstående bjudits in och de tjugotalet munkar som bor där möter poliserna med en stor skopa misstänksamhet. Men deras körledare är mördad och polisen har fått tillträde till deras avskilda lilla värld. Det är en värld där munkarna ägnar sig åt trädgårdsskötsel, att göra blåbärschoklad och sjunga. Trots att munkarna har avgett ett tysthetslöfte är det just de fantastiska rösterna de har blivit kända för i uråldriga mässor. De har blivit kända som bokens titel, det vill säga ”det vackra mysteriet”. Men uppenbarligen är emellertid inte allt vackert under ytan. Utöver detta har Jean-Guy ett förhållande med sin chefs nyseparerade dotter, nåt de håller hemligt.

Jag tycker att boken börjar lite trevande och ganska omständigt, som så ofta böckerna i den här serien gör. Men när väl Gamache och Beuavoir har kommit in i klostret och slagit sig ner kommer också jag in i boken och författarens sätt att skriva. Karaktärsdragen är gott skildrade – det kan inte vara lätt att beskriva munkar som döljer sig i kåpor hela tiden. Författaren lyckas förmedla vars och ens särdrag till läsarna via framför allt Gamaches iakttagelser. Miljöskildringarna är häftiga. Att ett kloster kan vara ett rätt kusligt ställe bekräftade till exempel Maria Ernestam ganska nyligen i sin bok Innanför murarna. När den här boken väl sätter fart är den riktigt spännande.

Mitt omdöme blir det högsta.

Nästa bok i serien avverkad. Sen är det bara en bok kvar. Den här gånger befinner sig inte inspektor Gamache i Three Pines utan hela boken utspelar sig i ett kloster där mannen som är ansvarig för de gregorianska sångerna hittas död i en sluten trädgård. Boken utspelar sig bara under ett par dygn och det är helt fantastiskt hur Louise Penny kan skriva en deckare med så lite blod men så mycket intrig och känsla. Älskar den här Midsomer-stilen. Min tid med våldsam handling är till stor del över, även om jag ändå fortfarande läser sådana böcker ibland. Den här serien har fått många priser.