Det vackra mysteriet
The Beautiful Mystery
Bok av Louise Penny
Åttonde boken i serien om kommissarie Gamache
Vinnare av Agatha Award, Anthony Award och Macavity Award för »Bästa kriminalroman«
Inga utomstående ges någonsin tillträde till klostret Saint-Gilbert-entre-les-loups, djupt inbäddat i den vilda naturen utanför Québec, där ett tjugotal munkar lever i frid och bön. De odlar grönsaker, föder upp kycklingar och producerar choklad - och de sjunger.
Ironiskt nog för ett sällskap som har avgett tysthetslöfte har munkarna blivit världsberömda för sina underbara röster, så effektfulla när de höjs i uråldriga mässor att de blivit kända som »det vackra mysteriet«.
Men när den beundrade körledaren en dag hittas mördad öppnas låset på klostrets massiva träport för kriminalkommissarie Armand Gamache och Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen. Där upptäcker de dissonans i den skenbara harmonin. En av bröderna har, mitt i tillvaron av bön och kontemplation, haft mord i tankarna.
LOUISE PENNY är en kanadensisk deckarförfattare som översatts till trettio språk och sålt över tre miljoner böcker bara i Nordamerika. Hennes deckarserie som fått henne att kallas en modern Agatha Christie utspelar sig i Québec i Kanada, med kriminalkommissarie Armand Gamache som huvudperson. Louise Penny har vunnit The Barry Award, The Agatha Award för Bästa kriminalroman (fyra år i rad!) och Anthony-priset två gånger.
»Louise Penny fortsätter att höja ribban för sin lysande serie.« | People Magazine
»Det är en njutning att läsa Louise Pennys böcker.« | Lotta Olsson, DN
En del böcker har mer tilltalande titlar och/eller kanske omslag än andra. Louise Pennys bok Det vackra mysteriet, har både och. Utöver det har jag förstås läst och uppskattat de sju tidigare böckerna i serien om kommissarie Gamache och Three Pines. Därmed var mina förväntningar höga på att den här boken skulle vara tilltalande även inuti. Författaren är en av mina icke svenska favoritförfattare, för övrigt. I Kanada där hon verkar har ytterligare minst sex böcker i serien kommit ut. Louise Penny har vidare vunnit flera priser – även samma pris flera gånger! – för sina böcker.
I den här åttonde boken i serien har kommissarie Gamache och hans medarbetare Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen kallats till ett väldigt avskilt och ensligt kloster, Saint-Gilbert-entre-les-loups. Dit har ingen utomstående bjudits in och de tjugotalet munkar som bor där möter poliserna med en stor skopa misstänksamhet. Men deras körledare är mördad och polisen har fått tillträde till deras avskilda lilla värld. Det är en värld där munkarna ägnar sig åt trädgårdsskötsel, att göra blåbärschoklad och sjunga. Trots att munkarna har avgett ett tysthetslöfte är det just de fantastiska rösterna de har blivit kända för i uråldriga mässor. De har blivit kända som bokens titel, det vill säga ”det vackra mysteriet”. Men uppenbarligen är emellertid inte allt vackert under ytan. Utöver detta har Jean-Guy ett förhållande med sin chefs nyseparerade dotter, nåt de håller hemligt.
Jag tycker att boken börjar lite trevande och ganska omständigt, som så ofta böckerna i den här serien gör. Men när väl Gamache och Beuavoir har kommit in i klostret och slagit sig ner kommer också jag in i boken och författarens sätt att skriva. Karaktärsdragen är gott skildrade – det kan inte vara lätt att beskriva munkar som döljer sig i kåpor hela tiden. Författaren lyckas förmedla vars och ens särdrag till läsarna via framför allt Gamaches iakttagelser. Miljöskildringarna är häftiga. Att ett kloster kan vara ett rätt kusligt ställe bekräftade till exempel Maria Ernestam ganska nyligen i sin bok Innanför murarna. När den här boken väl sätter fart är den riktigt spännande.
Mitt omdöme blir det högsta.
I den här åttonde boken i serien har kommissarie Gamache och hans medarbetare Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen kallats till ett väldigt avskilt och ensligt kloster, Saint-Gilbert-entre-les-loups. Dit har ingen utomstående bjudits in och de tjugotalet munkar som bor där möter poliserna med en stor skopa misstänksamhet. Men deras körledare är mördad och polisen har fått tillträde till deras avskilda lilla värld. Det är en värld där munkarna ägnar sig åt trädgårdsskötsel, att göra blåbärschoklad och sjunga. Trots att munkarna har avgett ett tysthetslöfte är det just de fantastiska rösterna de har blivit kända för i uråldriga mässor. De har blivit kända som bokens titel, det vill säga ”det vackra mysteriet”. Men uppenbarligen är emellertid inte allt vackert under ytan. Utöver detta har Jean-Guy ett förhållande med sin chefs nyseparerade dotter, nåt de håller hemligt.
Jag tycker att boken börjar lite trevande och ganska omständigt, som så ofta böckerna i den här serien gör. Men när väl Gamache och Beuavoir har kommit in i klostret och slagit sig ner kommer också jag in i boken och författarens sätt att skriva. Karaktärsdragen är gott skildrade – det kan inte vara lätt att beskriva munkar som döljer sig i kåpor hela tiden. Författaren lyckas förmedla vars och ens särdrag till läsarna via framför allt Gamaches iakttagelser. Miljöskildringarna är häftiga. Att ett kloster kan vara ett rätt kusligt ställe bekräftade till exempel Maria Ernestam ganska nyligen i sin bok Innanför murarna. När den här boken väl sätter fart är den riktigt spännande.
Mitt omdöme blir det högsta.
Nästa bok i serien avverkad. Sen är det bara en bok kvar. Den här gånger befinner sig inte inspektor Gamache i Three Pines utan hela boken utspelar sig i ett kloster där mannen som är ansvarig för de gregorianska sångerna hittas död i en sluten trädgård. Boken utspelar sig bara under ett par dygn och det är helt fantastiskt hur Louise Penny kan skriva en deckare med så lite blod men så mycket intrig och känsla. Älskar den här Midsomer-stilen. Min tid med våldsam handling är till stor del över, även om jag ändå fortfarande läser sådana böcker ibland. Den här serien har fått många priser.