Mellan himmel och hav

Sally bor i Stockholm och tragglar sig fram på timmar på ett hak, har ett förhållande som inte är toppen och en dotter hon inte pratat med på länge. Att Sallys mamma övergav henne när hon bara var tre år har satt sina spår.
Hon kommer från Kivik och dit flyttade hennes dotter Josefin tillbaka när hon blev tillräckligt gammal. När Sallys farbror Åke dör ärver hon huset som hon vuxit upp i och det ger henne en möjlighet att flytta tillbaka till Österlen och återknyta kontakten med sin dotter.

Vad hon inte vet är att Josefin för ett par år sedan letade reda på sin mormor Vanja och nu har de en nära relation.

När Sally kommer så flyr Vanja ivägväg en än gång. Hon vill inte prata om det förflutna eller ha kontakt med sin dotter.

Det är en bok om livsval och att stå upp för sig själv samtidigt som de tillsammans behöver bearbeta det förflutna och hitta tillbaka till försoning. Det är inte enkelt.

Det är en feelgood, men med mycket djup och svåra ämnen.

En riktigt mysig feelgood-bok. Älskar miljön karaktären befinner sig i. Författaren har skrivit boken på ett sådant sätt att det är lätt som läsare att relatera till karaktärerna.

En feelgood med alla de rätta elementen. Bra miljöbeskrivningar och man får en känsla för personerna i boken. Det tar ett tag innan handlingen kommer igång och man kommer in i den. Men när man väl har kommit in i den är den svår att lägga ifrån sig, och när den är utläst blir man sugen på att läsa uppföljaren direkt för att få svar på de frågor som slutet lämnar. På det stora hela en bra bok, som är värd att läsa.

Mellan himmel och hav är en bok som skildrar relationen mellan mor och dotter och som beskriver tre kvinnors liv. Jag gillar miljön som boken utspelas i och jag ser fram emot att lösa nästa del i serien.

Efter att Sally fastnade i en destruktiv relation med sambon Frank tvingades hennes dotter Josefin att flytta hemifrån. De två som tidigare hade haft en så nära relation och bara haft varandra att bry sig om, en relation som nu slogs i spillror. Josefin valde att inte förlåta sin mamma för sveket och de hade inte någon kontakt under flera år.

Josefin valde i stället att ta kontakt med sin förlorade mormor, en mormor som hade övergett hennes mamma Sally i unga år. Tillsammans lever de ett liv i idylliska Kivik på Österlen och deras relation blir allt starkare, precis som Josefins relation med Åke blir.
Men när Åke dör blir det inte Josefin som får ärva det stora magnifika huset med torn, utan det gör hennes mamma Sally.

Utan att någon är beredd på det så återvänder Sally till Kivik, byn där hon växte upp för att reda ut allting med huset. Josefin och mormor Vanja blir utom sig av oro då de har haft kontakt bakom Sallys rygg, Sally vet inte ens om ifall hennes mamma Vanja lever eller vad som har hänt under alla de år som har passerat. När de minst anar det så möts de båda kvinnorna öga mot öga och inget blir så lätt som de tror.

Författaren Anna Jansson tar oss med på trasiga relationer, brustna förtroenden och hur allt detta ska byggas upp på nytt. Boken handlar om respekt för andras känslor, om tilliten till sig själv och att våga tro på att det mesta faktiskt löser sig. Allt är inte svart eller vitt och det är sällan så som man själv tror. Boken är fängslande och berörande, det är starka scener och starka känslor som målas upp.

Boken rekommenderas till unga vuxna och vuxna som vill läsa en feelgood-roman utan att den blir klyschig. Det är här en bok som vågar ta upp svårigheter utan att ducka för dem och det är inga rosa moln eller drömvärldar, något som gör att man kan relatera till bokens karaktärer.

Det jag hade önskat mer av är historien om Sallys relation med Frank, varför Josefin tvingades flytta ut.