Alla resor är en omväg hem
Bok av Majvor Müller
Miria och hennes mamma lämnade apartheiden i Sydafrika för ett bättre liv i Sverige. Drömmen om att kunna åka tillbaka är levande ända tills de drabbas av en svår kris.
Emmy står inför ett vägskäl: Hon har blivit arbetslös och äktenskapet är på väg att gå i spillror - kann det vara hennes chans att komma på vad nästa steg är i livet?
Också Emmys syster Lisa och hennes man står inför ett val: Flytta med familjen till Sydafrika och ta över Johns föräldrars vingård eller stanna kvar i Luleå?
En viktig knutpunkt i Emmy och Lisas liv är hembyn Raitajärvi. Där finns föräldrarna samt deras 93-årige granne Hugo, som följt systrarna hela livet.
Alla resor är en omväg hem är en stark skildring av människoöden som flätas samman i en stark kontrast mellan norra Sverige och Afrikas sydspets. En berättelse om rasism och förtryck, drömmar och förhoppningen om ett bra liv oavsett bakgrund, kultur eller hudfärg.
Om författaren:
Sedan debuten 2006 har Majvor Müller gett ut sju romaner. I antologin Deckarnas svenska landskap: från Skåne till Lappland - sammanställd av Kerstin Bergman (Svenska deckarakademin) - representeras Norrbotten bland annat av Majvor med skildringen Under ytan. Majvor föddes i Övertorneå och bor idag i Luleå. Nya miljöer och kulturer skapar insikter, och det var en resa till Sydafrika och berättelserna hon hörde från människorna där som gav inspirationen till Alla resor är en omväg hem.
Skrivandet är Majvors huvudsakliga sysselsättning, men hon jobbar parallellt som egenföretagare inom ledarskap, näringslivs- och företagsutveckling.
I slutet av januari hittade en pocketbok åtföljd av många värmande rader ner i min postbox. Boken och raderna kom från K i Norrbotten som uttryckte dels sin uppskattning kring det jag skriver. Bokens fantastiska titel är Alla resor är en omväg hem. Majvor Müller heter författaren och hon har bland annat varit inblandad i antologin Deckarnas svenska landskap: från Skåne till Lappland (red. Kerstin Bergman).
Boken har tre huvudpersoner, systrarna Emmy och Lisa samt Miria. Miria och hennes mamma lämnade Sydafrika och apartheiden för att få ett bättre liv i Sverige. Till viss del får de det, Miria får i alla fall dottern Love. Men sen ställer livet till det för Miria och hon måste planera för en framtid hon inte är en del av. Genom att hon råkar köra på en av systrarna, utan större skador som resultat, inleds en vänskap som leder ända från Luleå till Sydafrika. Emmy har för övrigt blivit arbetslös och hennes äktenskap är på väg att upplösas. Även Lisa står vid ett vägval: ska hon följa med maken John till -Sydafrika! – när han tar över föräldrarnas vingård eller ska hon stanna?
Ja, det är lite många trådar i den här boken, men de flesta knyts ihop i slutet. Gemensamma nämnare är förstås både Luleå, eller snarare byn Raitajärvi, och Sydafrika, men också svikande pappor, kärlek och lojalitet. Boken har sannerligen en passande titel. Men den är också välskriven även om jag noterar talspråk på vissa ställen där jag kanske hade sett mer korrekt grammatik. Vidare hade jag gärna sett att tråden med Hugo hade knutits samman med de andra på ett annat sätt. Det senare är en önskan, författaren gjorde ett annat val och det respekterar jag henne för.
Mitt omdöme blir högt.
Boken har tre huvudpersoner, systrarna Emmy och Lisa samt Miria. Miria och hennes mamma lämnade Sydafrika och apartheiden för att få ett bättre liv i Sverige. Till viss del får de det, Miria får i alla fall dottern Love. Men sen ställer livet till det för Miria och hon måste planera för en framtid hon inte är en del av. Genom att hon råkar köra på en av systrarna, utan större skador som resultat, inleds en vänskap som leder ända från Luleå till Sydafrika. Emmy har för övrigt blivit arbetslös och hennes äktenskap är på väg att upplösas. Även Lisa står vid ett vägval: ska hon följa med maken John till -Sydafrika! – när han tar över föräldrarnas vingård eller ska hon stanna?
Ja, det är lite många trådar i den här boken, men de flesta knyts ihop i slutet. Gemensamma nämnare är förstås både Luleå, eller snarare byn Raitajärvi, och Sydafrika, men också svikande pappor, kärlek och lojalitet. Boken har sannerligen en passande titel. Men den är också välskriven även om jag noterar talspråk på vissa ställen där jag kanske hade sett mer korrekt grammatik. Vidare hade jag gärna sett att tråden med Hugo hade knutits samman med de andra på ett annat sätt. Det senare är en önskan, författaren gjorde ett annat val och det respekterar jag henne för.
Mitt omdöme blir högt.