Det finns alltid förlåtelse
Alltid tilgivelse
Bok av Anne B. Ragde
Tre år har gått sedan Torunn svek släkten och lämnade gården Neshov utanför Trondheim som nu står och förfaller. Farbrodern Erlend och hans älskade Krumme har blivit småbarnsföräldrar och lever ett gott liv i Köpenhamn - pengar saknas inte och barnen få all den kvalitetstid de behöver. Den andre farbrodern, begravningsentreprenören Margido, har hittat tillbaka till Gud men plågas av grubblerier och de nya tiderna i branschen. Tiden har sprungit ifrån honom. Torunn själv har fyllt fyrtio och står på nytt inför ett vägval i livet. Vart ska hon ta vägen härnäst? Kan hon återvända till Neshov trots sitt svek?
Det finns alltid förlåtelse är den fjärde boken i succéserien som inleddes med Berlinerpopplarna och följdes av Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. En bred familjekrönika med allvarlig botten om uppbrott, förändring och nya möjligheter, full av drabbande insikter om livet sådant det är.
En av den moderna norska litteraturens stora författare är i mitt tycke Anne B. Ragde. Hon har skrivit många böcker, förutom att hon har jobbat som universitetslektor. Det stora litterära genombrottet i alla fall i Sverige fick hon nog med Berlinerpopplarna, som var första delen i Neshovsserien. Romanen kom ut 2004 i Norge och två år senare här i Sverige. Eftersom jag trodde att serien var avslutad med den tredje delen Vila på gröna ängar (2007 i Norge, 2008 i Sverige) blev jag glatt överraskad av Det finns alltid förlåtelse, som kom ut sommaren 2017 i Sverige och som är en fjärde del.
Efter allt som hände sist – såväl tråkigheter som roliga ting – lämnade Torunn Neshov och farbröderna i sticket. Farfar är på hemmet och trivs bra där, medan Margido kämpar på med sin begravningsfirma. Erlend och Krumme har blivit småbarnsföräldrar och bor i Danmark. Själv har Torunn fyllt 40 och står inför en livskris. Hon beslutar sig för att bryta upp från sin tillvaro med hundar och en man som är konstant otrogen. Det blir till det förfallna Neshov hon ställer kosan.
Även i den här delen får läsaren följa de olika personerna, men det som skiljer den åt mot tidigare delar är att personerna inte längre hänger ihop lika mycket – eller har så mycket kontakt. I de första delarna var väl tanken att skildra dem var för sig gentemot en förening. Nu i den fjärde delen spretar berättelsen för mycket. Erlend och Krumme skildras väldigt kärleksfullt, men de står utanför den här bokens berättelse och för inte alls historien framåt. Bäst skildras Torunn och Margidos fördjupade relation som brorsdotter och farbror, en relation som mynnar ut i att blod är tjockare än vatten, på sätt och vis.
Mitt omdöme blir medel. Boken är inte dålig, men håller inte alls samma klass som de första delarna, tycker jag.
Efter allt som hände sist – såväl tråkigheter som roliga ting – lämnade Torunn Neshov och farbröderna i sticket. Farfar är på hemmet och trivs bra där, medan Margido kämpar på med sin begravningsfirma. Erlend och Krumme har blivit småbarnsföräldrar och bor i Danmark. Själv har Torunn fyllt 40 och står inför en livskris. Hon beslutar sig för att bryta upp från sin tillvaro med hundar och en man som är konstant otrogen. Det blir till det förfallna Neshov hon ställer kosan.
Även i den här delen får läsaren följa de olika personerna, men det som skiljer den åt mot tidigare delar är att personerna inte längre hänger ihop lika mycket – eller har så mycket kontakt. I de första delarna var väl tanken att skildra dem var för sig gentemot en förening. Nu i den fjärde delen spretar berättelsen för mycket. Erlend och Krumme skildras väldigt kärleksfullt, men de står utanför den här bokens berättelse och för inte alls historien framåt. Bäst skildras Torunn och Margidos fördjupade relation som brorsdotter och farbror, en relation som mynnar ut i att blod är tjockare än vatten, på sätt och vis.
Mitt omdöme blir medel. Boken är inte dålig, men håller inte alls samma klass som de första delarna, tycker jag.