Kallocain

En intressant inblick hur ett läkemedel eller preparat enbart är så bra som det samhälle där det används. Läsvärd och lyfter många intressanta perspektiv, värt att veta att Boye skrev den när hon bodde i Nazityskland. Det jag dock saknade var något annorlunda från de dystopier jag läst, jag tycker att den faller i samma spår som andra dystopier. Så om du gillar dystopier så är denna välskriven, men om du känner att de flesta dystopier är same same så skulle läsa något annat i första taget.

Karin Boyes utopiska värld i Kallocain väcker mycket tankar. Hur blir människor i ett samhälle som styr helt av en översittande makt och människorna bara blir till spelbrickor? Vad händer om ledningen har ögon och öron till och med i sovrummet? Vad händer i ett samhälle där empati är förbjudet?
Genom huvudkaraktären Leo får vi titta in i tankarna på en människa som lever under dessa förutsättningar.
Kallocain är en klassiker som inte lämnar en oberörd, tvärtom fylls läsaren av funderingar. På många sätt är boken skrämmande, men samtidigt väldigt fascinerande.
Läs den om du inte redan gjort det, du kommer knappast ångra dig!

Karin Boye är inte bara onda knoppar som brister.

Leo Kall är en kemist som har framställt ett medel som får människan att avslöja sina innersta tankar. Allt kontrolleras av Staten och nu kan således medborgarnas lojalitet testas på tankenivå. Det gäller nu att vara lojal mot Staten både i handling och tanke...

Kallocain har stora likheter med 1984, eftersom båda handlar om övervakning i en totalitär stat. Jag anser dock att Kallocain är snäppet bättre.

Leo Kall är uppfinnaren av Kallocain, en drog som får människor att avslöja sina innersta tankar. En drog som Världsstaten snabbt inser är precis vad som behövs för att fortsätta styra sina Medsoldater i rätt anda. Han berättar själv historien om drogen och hyr han hamnade där han nu befinner sig.
***
Boyes klassiska dystopi med ungefär samma tankegångar som Orwells 1984 - en värld där staten bestämmer även över invånarnas tankar och känslor.
Den är intressant (och skrämmande, speciellt när Trump meddelar ungefär samtidigt att han anser att skolorna måste lära eleverna att vara patriotiska...) och det känns bra att ha läst den, men jag tycker nog att 1984 var snäppet bättre.

I Kallocain synas problematiken med det öppna samhället och förmågan att skydda det. I jakten efter att värna ”friheten” då Universalstaten hotar anfalla låter Välfärdsstaten sina medborgare gå under jorden för att arbeta i isolerade städer och kontrollerar sedan vartenda steg de tar och varenda handling de gör. En drog vid namn Kallocain gör att staten även kan ta del av människans inre tankar och ingenting får längre vara privat och personligt.

Med nazismen och bolsjevismen som realitet i den tidsepok hon själv verkade, känns den här framtidsdystopin som given och naturlig om än så skrämmande. Då boken skrevs var det en bit kvar innan detta ens kunde bli verklighet. Idag känns det nära.

En dystopi i dagboksform skriven för 60 år sedan, kan det verkligen vara något att läsa? Ja! Detta är ett mästerverk som alla borde läsa. Förutom den höga litterära nivån behandlar boken intressanta och aktuella frågor som övervakning och styre samt alltid viktiga ämnen som strävan efter frihet och längtan efter kärlek. Detta är en bok som till och med tål att läsas flera gånger. Den är tunn och lättläst. Kanske något för din tonåring?

Romanen ”Kallocain”, med undertiteln ”En roman från 2000-talet”, skriven av den svenska författaren Karin Boye, är ett riktigt mästerverk. Det är hennes kanske mest kända roman, och också hennes sista. Den utkom för första gången 1940, men har kommit i nya upplagor flera gånger sedan dess och översatts till ett tiotal olika språk.

Det är kuslig dystopi över ett polisiärt och militant övervakningssamhälle. En mörk framtidsvision över 2000-talet. Det råder ett auktoritärt styre där individen inte är fri utan tillhör staten. Inspirationen till berättelsen fann Boye i efterkrigstidens samhällsutveckling i Sovjetunionen och Tyskland. Samtidigt innehåller boken också en tro på mänskligheten och vår förmåga att bryta oss loss och skapa ett bättre samhälle. Detta på grund av vår ständiga strävan efter frihet och kärlek.

Förebilden till ”1984”
Ett intressant fakta om romanen är att den utkom före dystopiernas dystopibok ”1984”, skriven av George Orwell. Romanerna påminner mycket om varandra, och det finns de som framfört teorier om att Orwell lät sig inspireras av Boye och ”Kallocain” när han skrev sin berömda roman.

Aktuell och tankeväckande
I dagens digitala värld, där vi har närmast fulländade tekniska system och alla övervakar varandra genom fenomen som sociala medier, är ”Kallocain” hyperaktuell. Staten har idag större möjligheter än någonsin att övervaka oss medborgare och delar av den framtidsvision som målas upp i romanen har besannats. Den kinesiska staten och dess övervakningssystem över sina medborgare är det yttersta exemplet på detta. Övervakning förekommer dock i olika grader i mer eller mindre alla länder, om än inte i samma utsträckning.

En roman alla bör ha läst
”Kallocain” är helt enkelt en roman som alla bör ha läst. Det är en av de bästa svenska romanerna genom alla tider. Den håller inte bara en hög litterär nivå, utan är också intressant och lärorik. Du kommer att förstå både efterkrigstiden och vår samtid bättre. Språket är målande och intimt eftersom romanen är skriven i dagboksform. En klar 5:a av 5 i betyg.