En nästan vanlig man

Troligtvis är jag sist på bollen med att ta mig an böckerna om Christopher Silfverbielke. Dan Buthlers och Dag Öhrlunds roman "En nästan vanlig man" är den andra boken i serien om Jacob Colt, men första boken om den mycket specielle Silfverbielke.

"En nästan vanlig man" är bra. Den är välskriven och spännande med ett trovärdigt persongalleri. Men - för min del var det för mycket fokus på sex. Jag kan gå med på att en del scener var nödvändiga för handlingen, men vissa scener kändes bara som ren utfyllnad. Jag tyckte också att Jacob Colts skryt om att han var trogen mot sin fru trots att han minsann haft flera tillfällen att kunna vara otrogen, bara var onödigt och det uttalandet störde mig. Om det var meningen att man skulle bli imponerad på honom och tycka att han är en bra man, fick det tyvärr motsatt effekt på mig.

Jag förstår att Stefan Sauk är en uppskattad inläsare - han är väldigt duktig och det var behagligt att lyssna på honom.

Jag ser fram emot att ta mig an nästa del i serien.

Första boken om Christopher Silverbjelke och hans liv som stjärnmäklare i Stockholm. Han lever ett utåt sett rikt liv och är van vid att få det han vill, och den han vill. Han nästlar in sig, lurar och bedrar. Drar sig inte för att bokstavligen gå över lik för att nå dit han vill. En bladvändarebok - väl värd att läsa!

Riktigt spännande, svårt att sluta läsa! "Hur kan en människa göra på det sättet!?" tänker jag många gånger, men får då påminna mig själv om att det är en bok, och hoppas innerligt att det inte finns sådana människor på riktigt!

Berättelsen kretsar kring tre vänners eskapader, där Silfverbielke kan sägas vara pådrivande. De jobbar alla tre inom finanskretsen i Stockholm, men med olika bakgrund och mål. Upptakten till trions urspårningar, d.v.s. brottsfall som sedermera landar på polisens bord, härleds till stjärnmäklaren Silvfverbielkes tristess. Han utmanar nämligen sina vänner att begå brott, delvis för att det är kul, men dåden kopplas även till ett vinstpoängsystem där potten är en saftig summa uppbunden i en gemensam fond; hänsynslös och känslokall är givetvis nämnda psykopat under ytan, men oturligt nog ofta charmig utåt och med välpolerat yttre. De två vännerna, Hans och Johannes, borde såklart inte umgås med denne skruvade man. Hans Ecker framstår som den mest normala i gänget, med hygglig ambition att stadga sig, medan Johannes Kruut är rikemanssonen, villig att vara till lags för att "platsa" och kanske betala krognotor. Det är mycket champagne, kokain och brudar, när trion inte jagar spänning i kriminalitet.

Jag råkade ju läsa bok två i denna serie först, vilket i och för sig inte spelar någon roll, tvärtom funkar det bra. Även denna första är välskriven och ambitiöst berättad in i minsta detalj. Ja, det upplevs som författarna vet vad de skriver om. Bra research eller självupplevt undrar man ibland. Nja, det är väl ofta en mix av allt, det räcker långt. Ämnena och miljöerna som beskrivs är för mig intressanta, då aktiehandel och finansvärlden ligger mig nära, om än på lägre nivå än stjärnmäklarna. Andra mer dekadenta miljöer och leverne som man själv inte besöker är ju också spännande att ta del av. Således, lite befriande att läsa utan krusiduller och "rakt på" språk. På ett sätt roades jag att följa den utflippade trion.

Men, det var något som skavde denna gång, och detta var faktiskt något jag förbisåg i första boken jag läste i serien. Jag tycker faktiskt det blir för mycket elände, att en person så helhjärtat och medvetet förstör för andra gjorde mig illa till mods. Världen och verkligheten är så ond och kall ändå. Att läsa om någon som cyniskt bedrar sin bästa vän, på alla möjliga sätt, är inte trevligt. Och fascinationen över pengar och vad man kan göra med dem känns mest osunt. Det blir liksom bara fokus på elände och avsaknad av moral. Polisutredningen kändes lite sval även i denna bok, inte så engagerande och med färglösa karaktärer.