Kalldrag

Bok av Markus Sköld
För drygt sextio år sedan sprängde gruvarbetaren Pär Klang sig in i en grotta under Lyktberget. En kraft som ingen kunnat föreställa sig släpptes lös med fasansfulla följder. Bara en bit från det nedlagda gruvhålet vid foten av berget flyttar Therese och John in i direktörsvillan med sin lilla dotter. John har fått chansen att bli vd för bruksorten Gränshammars stålindustri och Therese, som tröttnat på sitt jobb som ekonom, ser en möjlighet att byta riktning i livet. Men medan Therese blir alltmer ensam och vilsen i sin relation till John och i sitt försök att hitta sig själv, börjar märkliga saker hända i huset. Samtidigt dras Therese till mystiken kring gruvan och det blir alltmer tydligt för henne att hon måste söka svaren i historien. Innan den upprepar sig. Kalldrag är en ryslig historia om utanförskap, besatthet och om krafter som aldrig borde släppts lösa. "En bok som ingen borde missa! /.../ Kalldrag är absolut en av de bästa böckerna jag har läst på länge. Markus har lyckats skriva Kalldrag så rysande bra att man lätt får gåshud" ? Maddes Bokhylla "Jäkla bra början och jag fastnade i den direkt! 5 av 5 möjliga" ? ewalottananfeldt_ på Instagram "[R]iktigt, riktigt bra /?/ och jag satt som på nålar intill slutet som var storslaget." ? Jennys bibliotek Markus Sköld är uppvuxen i Hofors, Gästrikland men har bott i Stockholm sedan 2000 och jobbar nu som systemutvecklare. Hans första roman Där ute i mörkret kom ut 2012 och han har sedan dess medverkat med i ett flertal novellsamlingar inom skräck och science fiction. Intresset för berättelser vaknade tidigt när han plöjde Stephen Kings och Dean Koonz tegelstenar. Men själva skrivande kom inte igång på allvar förrän i 35-års åldern. Förrutom science fiction gillar han skräck, rollspel, superhjältar och datorspel.
Nästan direkt så börjar det med att Therese går ner i källaren (alla mörkräddas största fasa) och sedan är det igång!
Spännande, nervkittlande och läskigt hela vägen, Markus målar upp så verkliga bilder i mitt huvud att jag kommer på mig själv med att kika upp från boken och försiktigt kolla mig över axeln så att ingen står där med en gruvhacka i mörkret och lurpassar på mig. Hade jag kunnat så hade jag lagt ifrån mig boken för att andas mellan varven, men det är omöjligt! Trots många korta kapitel så kan jag aldrig få till att ta den där andningspausen, det är alldeles för spännande!