Mig äger ingen

Kanske kan den här boken numera räknas som en klassiker? Berör mig på så många plan. Gör lite ont att läsa. Är så så fin.

Herregud ❣️ Jag läste in på natten igår tills det sved i ögonen och var tvungen att fortsätta läsa direkt när jag vaknade tills den tog slut ❤️ Fast det gick knappt att läsa på slutet då mina ögon var grumliga av tårar 😭
_________________________________________________
En bok om det komplicerade förhållandet mellan Åsa Linderborg och hennes pappa Leif ❤️ Om villkorslös kärlek, att inte räcka till, om arbetarklass, utanförskap, alkohol, dåligt samvete, att vilja men inte kunna och att kunna men inte vilja ❤️
_________________________________________________

Jag älskar Leif när jag läser om honom; Han är rolig, älskvärd och man känner stor sympati för honom. Samtidigt är jag förbannad på honom som kan göra allting annorlunda innan det är försent ❤️ Jag tycker synd om Åsa som växer upp under väldigt speciella omständigheter, samtidigt som jag gläds henne då hon ändå får så mycket kärlek ❤️ Väldigt mycket känslor ryms på knappt 300 sidor och jag skrattar lika mycket som jag gråter ❤️ Om man ska betygsätta denna bok kan det inte bli annat än full pott

I denna självbiografisk bok berättar författaren, Åsa Lindeborg, om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa. Så var det inte innan när mamman bodde med dem, men när hon lämnade sin lilla familj 1972 var Åsa bara fyra år. Det var då den hårt arbetande pappan började ta till flaskan. Efter att mamman lämnat dem, anser han inte att hygien är så viktigt, så det finns inga lakan i sängen, inga handdukar att torka sig på. Det finns varken tandborste eller tandkräm hemma och Åsa accepterar att det är så här.

Hon älskar sin pappa för den han är, och får hjälp av anhöriga i den mån de kan. Efter att pappan slutat sitt jobb på Metallverken i Västerås på kvällarna, tar de sina cyklar och åker hem till Åsas farföräldrar och äter middag. Trots den misär Åsa levde i under sin uppväxt, blir hennes liv bra som vuxen och hon har både utbildning och jobb. En bok om en liten flicka som lever ett annorlunda liv med sin pappa som är alkoholist. Åsa Lindeborg beskriver känslosamt hur det var att växa upp på ett sätt som inte hennes kompisar gjorde.

En läsvärd men sorglig bok där författaren berättade som sin uppväxt med en ensamstående alkoholiserad far. Jag tyckte det var en fint skriven bok om en avvikande uppväxt. Även om Åsas pappa var udda, kände hon sig alltid älskad och det har gått bra för henne i livet. Hon beskrev på ett äkta sätt den klasskillnad som ännu var vanlig i början av 1970-talet och hon berättade även om sin egen klassresa.

Det här är en bok som sällar sig till arbetarlitteraturen, som sedan länge har en stark ställning i Sverige. Diskbänksrealism, men också ett magiskt språk. Boken är en skildring av hennes uppväxt med en ensamstående pappa som arbetar på Metallverken i Västerås och hon fångar på kornet känslan och miljön i uppväxten. Det är klass, utanförskap, manlighet, alkoholmissbruk - och humor. Det här var den första boken jag läste av Åsa Linderborg och jag hoppas att hon kommer att skriva fler. Boken är ett stycke svensk historia, men också en lysande barndomsskildring med element att känna igen sig i även i dag. Man förstår att hon inte hade det lätt alla gånger, men det är ett ömsint porträtt av fadern.